Jag överlevde min första interpellation. Min debut i talarstolen på regionfullmäktige är avklarad. Mina snälla partikamrater sa att min höga puls hördes i mikrofonen. Jag var tvungen att gå in på nätet och lyssna när jag kom hem, som tur var stämde det inte. Interpellationen handlade om upphandlingen av den offentliga maten.
Den betyder så mycket mer för mig än att vi ska ha bra och närproducerade råvaror. För mig betyder det att man från politiskt håll lever som man lär. Det ställs mycket högre krav på vår svenska livsmedelsproduktion, jämfört med övriga Europa, med regler som man har beslutat om från politiskt håll. Att sedan inte köpa den maten för att den är för dyr är en otrolig dubbelmoral.
Animalieproduktion har drastiskt minskat de sista tio åren. Vi har en självförsörjningsgrad på 50 procent. Skulle våra gränser av någon anledning stängas idag, skulle alltså hälften av Sveriges befolkning få svälta. Om nu upphandlarna verkligen anstränger sig och börjar köpa närproducerat, så skulle det till en viss del ha ekonomiska effekter för oss producenter, men framför allt den psykologiska effekten av att man visar att svensk livsmedelsproduktion är viktig.
På längre sikt har den närproducerade maten också viktiga hälsoaspekter. Den svenska maten är salmonellafri och vi har låg användning av antibiotika till våra djur. Antibiotikaresistens finns nu lite var stans ute i Europa. Debatten och informationen om detta är tämligen tyst. Att laga mat ifrån grunden med bra råvaror skulle också lära våra barn ett annat förhållningssätt till mat. Snabbmat och halvfabrikat har blivit ett hälsoproblem med mycket övervikt hos ungdomar. Vad kommer den notan att kosta samhället?
Jag har haft Gustaf Hoffstedt på praktik en dag. Han var med under morgonrutinerna vid grisarna och fick skrapa gödsel, strö i boxarna och fodra. Kanske inte den snabbaste och effektivaste praktikant jag har haft. Men helt klart den mest vetgiriga och nyfikna. Under dagen pratade vi en hel del om hur grisproduktion fungerar och hur vår situation ser ut. Vi hann också med att besöka en gård till. Jag tror han tog till sig en hel del av det han fick lära sig under dagen. Bra gjort av Gustaf att ta detta tillfälle att besöka olika företag runt om på ön, tycker jag.
I Korpens matsal har man ett program varje måndagskväll som heter "Så här låter min musik". Jag och min man Mats, blev inbjudna dit för några veckor sen för att spela musik vi tycker om och prata mellan låtarna. Rubriken var "Livet som lantbrukare". Matsalen var fylld till brädden. Jag som inte ens vetat om detta evenemang, var mycket imponerad av dessa eldsjälar som jobbar med detta. Vi hade en och en halv timme på oss, och vi tog hälften var. Mats fick lite problem med att fylla tiden med prat. För mig var det tvärtom, tiden räckte inte till. Konstigt, jag som alltid tyckt att min käre make pratar för mycket.
Mina låtar måste ha varit mycket längre.