Indien behåller atombomben
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Större delen av världen i övrigt är också negativ till kärnvapen. Men det finns undantag. Ett är Indien, som anser sig behöva kärnvapen för att hävda sig mot grannen Pakistan och andra kärnvapenmakter. Kärnvapen ses som en nödvändig accessoar för ett land med anspråk, av olika skäl, på att spela en global roll.
Kan USA, Ryssland, Storbritannien, Frankrike och Kina, samtliga i FN:s säkerhetsråd, plus diskreta Israel och minst av allt diskreta Nordkorea ha kärnvapen, - varför inte Indien, som hålls utanför säkerhetsrådet, trots över en miljard invånare och en allt viktigare global roll?
Alla länder strävar mot total kärnvapennedrustning. Säger de. Men med utpressarregimen i Nordkorea som just nu möjligt undantag, är det svårt att se mått och steg för avveckling.
Indien har ett speciellt skäl för att låta bli. När dess premiärminister Manmohan Singh nyligen i parlamentet försvarade avtalet med USA som skulle ge Indien möjlighet att köpa bränsle och kunskap utifrån till utbyggnad av kärnkraften, så sade han att innehavet av kärnvapen bara ökar Indiens känsla av ansvar för allmän och total nedrustning, inklusive av kärnvapen.
Singh är förvisso inte ensam om att på liknande sätt se just sitt eget kärnvapen som något gott.
Singh sade också att inget i det avtal som Indien träffat med USA påverkar dess kärnvapenutveckling. Man skulle till och med kunna utföra bombprov.
Även om Indien inte likt Kina och Pakistan till andra förmedlat kunskap om hur man bygger en atombomb, så anser kritikerna in väst av avtalet Indien-USA att det ger fel signaler. Det skulle skjutas hål i NPT, avtalet mot spridning av kärnvapen från 1968.
Indien, Pakistan och Israel har aldrig skrivit på. Nordkorea lämnade avtalet 2003. Iran anklagas av världssamfundet för att ha brutit mot ett avtal man lovat att följa.
I Indien anklagar oppositionen till vänster och höger premiärminister Singh för att sätta sig i knäet på USA och offra Indiens självständiga utrikespolitik.
Kanske borde kritikerna på olika håll erinra sig vad Mohamed ElBaradei, chef för IAEA, FN:s atomenergiorgan, sagt. ElBaradei, som visat att han inte sitter i knäet på någon, tycker att avtalet skulle bli en milstolpe för att stoppa kärnvapenspridning, bekämpa nukleär terrorism och stärka kärnkraftens säkerhet.
IAEA övervakar att NPT följs av undertecknarna och skulle nu kunna inspektera även i Indien.
Indiens civila kärnkraft började byggas ut på 1950-talet med stöd utifrån, exempelvis USA och Kanada. Efter ett "fredligt kärnvapenprov" 1974 blev det stopp därvidlag. 1998 utförde Indien ånyo prov och blev officiellt en kärnvapenmakt. Pakistan följde. Omvärlden reagerade med att bekräfta förbudet mot att ha något att göra med dessa staters nukleära verksamhet. Utan önskad effekt.
Avtalet USA-Indien är ett försök att dra in länder som likt Indien och Pakistan befinner sig i en gråzon i en säkerhetsordning.
Det återstår en del hinder att passera för avtalet. Men det tycks i alla fall ha Mohamed ElBaradeis välsignelse.