Inga argument för etanoltull
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En viss uppgivenhet infinner sig när man läser slutsatserna. Vad kan man göra åt detta; kan vi göra något överhuvudtaget?
Och kanske viktigare: var ger ansträngningarna bäst effekt? Klimatet är inte det enda som hotar mänskligheten. Sjukdomar, svält, fattigdom och krig är för många långt större och mer påtagliga problem.
Även om insatser för att bekämpa HIV eller malaria inte direkt utesluter åtgärder för att minska växthusgaserna måste en rimlig prioritetsordning finnas där. Annars är risken stor att vi ägnar för mycket möda åt att göra sådant som får liten effekt och därmed missar sådant som faktiskt skulle kunna förbättra situationen i världen avsevärt.
Men vare sig man anser klimathotet vara överhängande eller inte finns det åtgärder som kan ge positiva effekter på energiområdet och som borde vidtas av en rad andra skäl. Till exempel finns det flera anledningar att hitta bra alternativ till olja.
Olja är en ändlig resurs vilket gör att vi förr eller senare, om inte annat på grund av stigande priser, kommer att tvingas gå över till andra bränslen. Dessutom produceras en stor del av oljan i länder som är politiskt instabila och ett beroende av olja innebär delvis även ett beroende av män som Irans president Ahmadinejad och Venezuelas dito Chávez.
Oljekommissionen som den förra regeringen tillsatte, i syfte att föreslå hur Sveriges oljeberoende kan minskas, menade att etanol var framtidens bilbränsle och förespråkade en omfattande inhemsk produktion av denna.
Även den borgerliga alliansen, med Maud Olofsson som entusiastisk etanolbilsförare i spetsen, är inne på samma spår.
Etanolet räknas till biobränslena och anses därför bättre än olja ur klimatsynpunkt. Men det finns viktiga invändningar mot en omfattande svensk produktion. Dels skulle enorma arealer behöva uppodlas med exempelvis spannmål eller salix för att etanolen ska kunna ersätta en substantiell del av bensinåtgången. Det är tveksamt både ur resursutnyttjande- och naturvårdsperspektiv.
Dels är den etanol som framställs av till exempelvis sockerrör i Brasilien både billigare i produktion och mer energieffektiv. Men EU:s etanoltull fördyrar importen av bättre och billigare etanol med 40-100 procent, enligt Kommerskollegium, som i en rapport till regeringen uppmanar denna att verka för ett snart avskaffande av tullen.
Samtidigt är många tveksamma till etanolens fördelar framför andra biobränslen. Då finns det givetvis inga skäl till att subventionera eller genom tullar stödja en europeisk produktion av etanolbränsle.
Det vill säga: alldeles oavsett vad man anser om minskningen av växthusgaser och etanolens roll i detta finns det många goda argument för att ta bort etanoltullen och knappast något för att behålla den. Så långt borde alla kunna vara överens.