Inga smörberg och vinsjöar
Foto: THIBAULT CAMUS
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I fredags var det debatt i Malmö om hur framtidens jordbrukspolitik i EU, CAP bör utformas efter 2013. Processen är igång, ett förslag från kommissionen läckte ut redan i förra veckan. Vilken substans som finns i förslaget är svårt att bedöma. De flesta är nog ändå överens om att det behövs en gemensam jordbrukspolitik även efter 2013.
I Malmö framkom det att det är många områden man tänker lösa med hjälp av CAP. Det handlar numera inte bara om att producera livsmedel, här finns tankar om att fortsätta utvidgningen mot områden som miljö, landsbygdsutveckling, och klimat.
Äntligen verkar också fler förstå att de subventioner som tidigare resulterade i smörberg och vinsjöar idag är historia. Dagens politik är till stor del frikopplad från produktionen och stör därmed inte marknadens signaler på samma sätt som tidigare.
Det har skett en utveckling, och den behöver fortsätta. Vi kommer inte att klara framtidens utmaningar med gamla lösningar. LRF arbetar med att formulera en livsmedelsstrategi där målet är att öka produktionsvärdet med 1 procent om året fram till 2020 och för att bryta en nedåtgående produktionstrend. Sett i ljuset av detta är det särskilt viktigt hur framtidens jordbrukspolitik utformas.
Ledstjärnan i de senaste jordbrukspolitiska förändringarna inom EU har varit att öka produktionens följsamhet till marknadens efterfrågan. Även om jordbruket bör fungera enligt marknadsekonomins grunder är det ett starkt samhällsintresse att Europas matförsörjning är robust och tål plötsliga och oväntade omvärldsförändringar.
Det svenska lantbruket måste även framöver leverera och producera det konsumenten efterfrågar. Oberoende av om det är på den reguljära varumarknaden eller på den politiska marknaden. Den politiska marknaden kan vara i form av nyttor som samhället värderar och efterfrågar till exempel öppna landskap, biologisk mångfald, miljöinsatser et cetera.
Vi agerar på en global marknad och därmed är hela Sverige beroende av hur CAP utformas, inte bara i EU, minst lika viktig är den nationella tillämpningen. Det är viktigt att politiken inte stör i spelet mellan utbudet och den reguljära marknadens efterfrågan. Istället bör CAP genom sina olika åtgärder stärka konkurrenskraften och/eller genom affärsuppgörelser ersätta jordbruket för de samhällsnyttor som det bidrar med. Det är viktigt för att CAP ska få legitimitet och acceptans hos medborgarna.
Nu hoppas jag att svenska politiker, med nygamle landsbygdsminister Eskil Erlandsson i spetsen, lämnar sin extrema, och i Europa unika, hållning om att avveckla CAP bakom sig. Låt oss i stället diskutera hur vi förbättrar och utvecklar det svenska lantbruket, där CAP är en viktig del.