Ingen bot efter HSAN
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I avvaktan på att det nya systemet kommer på plats har HSAN slutat utdela de mildare disciplinpåföljderna, såsom varning och erinran. Anledningen är ett klassiskt så kallat legalitetsskäl. När en ny mildare lagstiftning införs så straffar man inte längre tidigare begångna brott eller förseelser efter den äldre strängare utan enligt den nya mildare.
Det är en del av de allmänna rättsprinciper som uppbär varje rättsstat - som Sverige. Principen gäller för alla, alltifrån från småtjuvar och andra brottslingar till patienter och personal inom hälso- och sjukvården, som läkare eller sjuksköterskor, som tillfälligt missat något. Den finns som skydd för att undvika att staten tillämpar äldre lagstiftning som man i samhället inte längre sluter upp kring.
Det är samtidigt här som problemen kommer in. I det allmänna rättsmedvetandet är man inte riktigt med på förändringen: att den som betett sig oskickligt inte skall få någon påföljd då det ännu inte finns något system på plats som fångar upp bristerna i vården. Då upplever man istället sig fångad i en rättslös position. Som patient eller anhörig kan man då råka illa ut och inget händer med den som begått felet. Det är otillfredsställande och skapar frustration.
På motsvarande sätt har tyvärr HSAN medfört problem inom verksamheten. Många som verkar inom vården har känt hur de ibland i det närmaste blivit utpressade av patienterna. Hot som: "Får jag inte den medicinen eller behandlingen så anmäler jag dig" har tyvärr på många håll blivit vanliga.
Patienterna vet att en anmälningsprocess är jobbig för personalen. Eftersom hotet också i förlängningen kan få allvarliga privatekonomiska konsekvenser så har det ibland effekt. Då vinner patienten utan behov. Förlorare är staten och landstingen som får bekosta en onödig undersökning eller medicin och övriga patienter som trots riktiga behov blir utan insatser.
Jämviktsrelationen i förhållandet mellan patient och personal har tippat över och behöver balanseras tillbaka. Samtidigt får det inte gå för långt åt andra hållet. Det mellanläge där vi är nu, där mildare former av oskicklighet inte nagelfars, är kanske just ett sådant. Personalen får ingen påföljd och patienter eller anhöriga upplever nog inte att de får någon upprättelse.
Situationen kommer förhoppningsvis bli bättre när det nya regelverket och de nya arbetsmetoderna kommer på plats från årsskiftet. Till dess kommer vi få se en rad lindrigare missgrepp som lämnas utan åtgärd från myndigheterna, allt på rättsstatens och den blinda fru Justitias altare.