Vid midsommartid kommer det brittiska folket i en omröstning att avgöra om landet (UK) ska lämna (Brexit) eller vara kvar i EU. Premiärministern, den konservative David Cameron, har av opinionen tvingats till detta och om britterna lämnar EU måste han avgå.
Just nu väger det jämnt mellan ja och nej. Landet har alltid varit kluvet inför EU och som motvillig medlem fått en rad undantag som lägre medlemsavgift, frihet från Euron och från Schengen.
Motståndarna till EU hävdar att EU inte längre är samma demokratiska frihandelsklubb man gick med i, utan att man i snabb takt går mot en toppstyrd federal stat. Trots medlemsrabatten anser man att det kostar för mycket och den stora invandringen från EU området måste bromsas. För att blidka opinionen lyckades Cameron av det övriga EU få vissa symboliska särregler, som diskriminerar utländsk arbetskraft. Frågan om Brexit måste de själva få avgöra! Trots detta kan vi se hur politiker i land efter land lägger sig i. Cameron påverkar sina kolleger att stödja hans linje.
Nyligen var finansministrar från 20 stormakter samlade i Kina. I ett av media spritt uttalande sägs att Brexit skulle innebära en chock för världsekonomin. Det är säkert Cameron själv som drivit fram den skrivningen.
Men G20 gav ingen som helst motivering till varför det skulle bli en ”chock”. Och några sådana fakta finns inte! Även Sverige försöker hjälpa Cameron. Nyligen hävdade bland andra statsministern och finansministern att det är till nackdel för Sverige om britterna lämnar.
Huvudskälet anges vara, att vid interna konflikter inom EU, har vi och britterna ofta haft samma uppfattning. På kort sikt kanske Brexit ger den effekten för oss. Men helt avgörande måste vara hur EU påverkas på sikt av ett brittiskt Bye, Bye. Tro inte på något chockscenario! Frihandeln skulle fortsätta att fungera i hela Västeuropa och kapital och arbetskraft flyta runt. UK har ju som Sverige sin egen valuta och centralbank och är fritt från Euro-tvångströjan. Tillväxten i UK är mycket bättre än i övriga Europa, undantag Sverige.
EU:s inre utveckling blir det osäkra kortet, en chockad person eller en chockad klubb kan agera förvirrat. Man förlorar också flera tusen av sin bästa personal. Kommer man tilltufsat att inse att länder kan lämna om man inte igen satsar på demokrati och frihandel eller kommer EU fortsätta blunda när yttrandefriheten inskränks i rader av öststater?
Kommer EU att i panik trotsa folkviljan och försöka bli en stat som USA?