Jag har funderat på om jag med början i maj nästa år ska stå vid kassorna i en livsmedelsbutik och från stora rullar dela ut plastpåsar till dem som behöver dem. Tyvärr har jag begränsat med tid för sådan förnuftig galenskap, varför jag gärna lämnar över idén till vem som än önskar bilda opinion i frågan.
Det är som om argument inte betyder något längre, när det gäller somliga frågor. Det spelar ingen roll om man upplyser om att en tygkasse måste användas massor av gånger, för att den ska utgöra en mindre miljöbelastning än plastpåsen. Det spelar ingen roll att plastpåsarna i mycket hög utsträckning återanvänds som soppåsar och därmed går till förbränning.
Aktuell Hållbarhet skrev redan i mars i fjol om en danska forskningsstudie som funnit att plastpåsar miljömässigt är det bästa alternativet:
"Störst miljöpåverkan hade tygkassen av ekologisk bomull som behövde användas minst 149 gånger för att bli kvitt dess påverkan på klimatet och minst 20 000 gånger sett till samtliga miljöindikatorer. Inte heller papperspåsen föll i god jord då den behöver återanvändas 43 gånger om hela dess miljöpåverkan ska raderas."
Om regeringen lyckas införa en skatt på plastpåsar så tror den att det ska trilla in 2,7 miljarder till statskassan, när svenskarna tvingas betala kanske sex till sju kronor för en plastpåse i livsmedelsbutiken. Det tror jag är den viktigaste anledning till att det slagit lock över dess öron. Men skatten på plastpåsar är ju också en chans att signalera godhet och dådkraft i en fråga, utan att i grunden göra något effektivt åt något som ÄR ett verkligt problem. Det är symbolpolitik när den är som sämst.
Jag misstänker dock att de där 2,7 miljarderna som regeringen hoppas dra in, blir något helt annat i verkligheten. Plastkassar kan ju exempelvis köpas någon annanstans än i snabbköpskassan, till en bråkdel av priset. Folk ändrar ju sitt beteende när skatter införs eller förändras. Så kallade dynamiska effekter. När skatten på arbete sänks kan det exempelvis innebära att skatteintäkterna ökar, eftersom skattesänkningen leder till mer arbete som kan beskattas. På motsvarande sätt leder en drakonisk skatt på plastpåsar till att färre påsar köps. Jag kommer definitivt att försöka undvika att betala sju kronor för en plastpåse, speciellt om Magdalena Andersson ska ha tre av kronorna.
Skatten på elektroniska apparater beräknades inbringa 2,4 miljarder. Men det blev bara 1,4. Bland annat eftersom många valde att köpa online istället, från utrikiska säljare. Regeringen stod där med sin långa näsa. Det gjorde tyvärr också de som blev av med jobbet på grund av hur regeringens nya skatt slog mot den inhemska handeln.