Man kan nästan inte låta bli att tycka lite synd om regeringen Reinfeldt. Så många försök att ta sig an sysselsättningsfrågan och så många misslyckanden.
Nu är det inte en enkel sak som fixas på en kafferast av någon regering men här har misstag och felsatsningar hopat sig. Kulturarvslyft, differentierade a-kasseavgifter, jobbcoacher och annat har visat sig ge små eller inga effekter.
Nu senast är det jobbpakten som sprack, åtminstone just nu, efter Svenskt Näringslivs avhopp. Det var annars en tämligen god idé med inslag som socialdemokratin säkert inte hade haft svårt att ansluta till. LO var med på tåget men någon pakt blev det alltså inte.
Framtiden får väl utvisa om det blir någon variant på bransch- respektive förbundsnivå. Anders Borg har ju aviserat att han vill lägga ansvar på arbetsmarknadens parter och få till en blocköverskridande överenskommelse. Ett sådant närmande bör Socialdemokraterna säga ja till om det är allvarligt menat. Kan det ge jobb, praktik och utbildning till de allt fler arbetslösa ungdomarna är det helt i linje med de socialdemokratiska strävandena.
Annars har ju till och med den fryntlige landsbygdsministern Eskil Erlandsson fått bassning för satsningen på Matlandet Sverige. Insatserna på ett stort antal projekt runt om i landet ger inga jobb, eller går i alla fall inte att utvärdera enligt Dagens Nyheter.
Jag tror att kritiken är både fel och rätt. En risk med många små satsningar på spridda håll är att företag som inte är livskraftiga kan drivas något år till men aldrig får någon luft under vingarna. Kritiken kommer också från de stora livsmedelsföretagen som vill se mer storskalighet.
Men rätt använt kan även stöd till små producenter bidra till sysselsättning och inte minst möjligheter att bo kvar på landsbygden och bidra till underlag för skolor och service. Jag är nog beredd att låta landsbygdsministern få en stund till på sig för att visa resultat.
??? Vilket resultat de gotländska ansträngningarna för rimlig färjetrafik får vet vi inte ännu på ett tag. Situationen har åtminstone väckt en kreativitet som vi borde kunna dra nytta av på längre sikt. Insändarskribenter, partiföreträdare och andra gotlandsupprörda tänker, talar och skriver.
Ingrid Thunegard tar här på sidan upp en tråd i sitt resonemang om fartygsteknik och utveckling i framkant. Oavsett hur upphandlingsunderlaget kommer att se ut i slutänden är Gotlandstrafiken betjänt av att de som ska fatta besluten ser framåt.