I flera år låg oljepriset kring 110 dollar per 160 liters tunna. I prognoser antogs att det skulle ligga kvar där under flera år. I TV sågs ekonomer försöka se begåvade ut och hävda, att nu hade priset nått en långsiktigt rimlig nivå (liksom malmpriserna).
I flera folkrika oljeländer höll diktatorer sig vid makten genom att låta lite bredare massor få del av oljepengarna. I de mindre men desto rikare länderna satsade härskarna på extrema skrytbyggen och på mutor för att få spektakulära sportevenemang.
I mindre men demokratiskt styrda länder som Norge vann populistiska politiker genom att utlova förmåner byggda på de ”stabila” oljepriserna.
Men sommaren 2014 hände plötsligt något. Priserna rasade. En botten nåddes för ett år sedan kring 50 dollar. Igen satt samma ekonomer i media och förklarade oblygt att detta var exakt vad man väntat sig.
Att priserna mer än halverats var naturligt då ju USA hade satsat på skifferolja, världsekonomin var svagare och att Kina ställde om från för stor industrisektor till mer service. Låter kanske rimligt, men allt detta var ju känt för alla redan när priserna var dubbelt så höga.
I år har på nytt oljepriset rasat och prognosmakarna sitter igen med skägget i brevlådan. Priset ligger under 28 dollar. Detta får storpolitiska effekter.
Vi konsumenter gläds åt högre köpkraft, tillväxt och lägre arbetslöshet. I oljeländerna det motsatta. I Norge skärs 10 000 tals jobb bort, investeringarna faller, norska kronan är svag och en viss tillnyktring sker på fastighetsmarknaden.
Norge har dock en jättelik krockkudde i form av oljefonden skapad av tidigare klokare regeringar.
Men i andra länder smakar det kallt stål. Venezuelas ekonomi brakar ihop. Rysslands likaså.
Redan vid ett oljepris på 50 dollar hade deras buffertfond snabbt tömts och redan i fjol sjönk reallönerna med över tio procent. Inte ens Putin kan nog föreställa sig vad 28 dollar eller mindre innebär.
Oljepriset bestämmer ju ekonomin och graden av frihet för hundratals miljoner människor. Tro inte på stöddiga ”experter” som påstår att de kan förutsäga framtiden. Hederliga präster har slutat berätta hur livet efter detta ska bli, i vetskap om att det är okänt.
Hur vore det om ekonomerna gjorde samma sak och media avstod från efterkloka, självsäkra men notoriskt hopplöst felgissande ekonomer.
Släpp fram och erkänn i stället sanningen: Ingen vet varför priserna på olja och också metaller är som de är och än mindre om de snart ligger på 20. 50 eller 100 dollar!