Ingen kan leva på gamla meriter
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ta Göran Persson till exempel. Han missar inga tillfällen att tala om för sina politiska motståndare att han minsann har varit statsminister länge - jättelänge. Underförstått: kom inte här och säg hur man ska styra ett land.
Eller titta på socialdemokraterna på 1 maj. En arbetarrörelse som varken pratar om arbete eller ens rör på sig särskilt mycket längre. De tycker ju att det mesta är bra som det är.
Jämför sedan med allianspartierna. Dessa politikens sorgebarn i Sverige, de som sällan vinner val. Nu leder de i opinionsmätningarna och fortsätter att bygga på sin allians som ivriga bävrar.
Det började runt Maud Olofssons köksbord i Högfors och har fortsatt via Göran Hägglunds mexitegelvilla i Bankeryd, till tisdagens första gemensamma borgerliga budgetmotion. Konturerna av regeringsalternativet blir skarpare, även om onsdagens enskilda partimotioner visar att det finns stötestenar kvar i till exempel energipolitiken och familjepolitiken och i fråga om biståndet och fastighetsskatten.
Göran Persson nöjer sig däremot med att enbart hänvisa till gamla meriter. Beskedet till väljarna är att han som vanligt vill ha en socialdemokratisk regering. Eftersom det är ungefär lika sannolikt att partiet kommer att få egen majoritet som att Fredrik Reinfeldt skaffar hockeyfrilla innebär det att väljarna får vänta och se vad det innebär. Men enligt Persson är det inget problem. Han får stöd av samarbetsbroder Lars Ohly. Vänsterpartiet går inte till val på kompromisser, säger han. Frågan är om väljarna nöjer sig sådana besked nu när oppositionen hårdsatsar på att innehållsdeklarera sina valsedlar.
Ett märkligt besked
Det tydligaste exemplet på att socialdemokraterna lever på gamla meriter handlar dock inte om vem som vill regera med vem, utan om sakpolitik. Rättare sagt det märkliga beskedet om att arbetslösheten - unisont utnämnd till valets huvudfråga - inte längre är något problem. Den faller, konstaterar Göran Persson och Pär Nuder med breda leenden på läpparna.
Visst kan en regering räddas av konjunkturen, men det blir svårare när oppositionen gör vad den kan för att lyfta just jobbfrågan och peka på behovet av strukturreformer. Särskild svårt är det ju inte heller. Utanförskapet är stort i Sverige och ungdomsarbetslösheten har stigit, inte sjunkit, under de senaste åren trots de goda tiderna.
Återstår då för regeringen att gardera med det gamla vanliga: borgerlig egoism och splittring. Att det förra är problematiskt efter de borgerliga omdaningarna märks av att svenskt Näringsliv var måltavla i många 1 majtal. Det senare är som framgått inte heller så enkelt. Pär Nuder gjorde ett försök genom att säga att den gemensamma borgerliga budgetmotionen inte är något annat än att byta namn från gemensam reservation på regeringens proposition i finansutskottet till gemensam motion. Men det klingar ihåligt eftersom den gemensamma motionen gör att det ser ut att bli endast en reservation, istället för som tidigare fyra enskilda och en gemensam.
Som sagt, alliansen blir allt mer samspelt. Då är det farligt att göra som socialdemokraterna, leva på gamla meriter.