Roma vårdcentral står inte på dagordningen till dagens fullmäktigesammanträde men det är ingen högoddsare att den kommande stängningen kommer att nämnas. Centerpartisterna måste vara väldigt nöjda med moderaternas ställningstagandet att stödja utredningsförslaget. Nu kan C använda den frågan som ammunition i den hårdnande valkampen om de borgerliga väljarna. Lite svårare blir det att svara de väljare som undrar vilka man tänker genomföra sin politik tillsammans med. Folkpartiet räcker inte långt som partner i en tänkt majoritet för att återöppna vårdcentralen.
Vill vi komma till rätta med ett underskott som följt sjukvården i decennier får vi räkna med att det måste till strukturändringar. Ingen av de nämndordförande av olika politiska kulörer vi haft de senaste decennierna har lyckats föra hälso- sjukvårdsnämnden ur den ekonomiska kniptången. Bäst har den nuvarande lyckats. Stefaan De Maecker (MP) ledde i alla fall nämnden fram till fjolårets överskott. Ja, om rätt ska vara rätt blev det vice ordföranden Leif Dahlby (S) som fick ta upploppet under De Maeckers föräldraledighet.
Nu får inte vårdcentralernas placering bara handla om pengar. Alla som varit inblandade i rekrytering vet att de tar tid och kraft, nästan alltid mer än man räknat med. Jag vet inte om någon beräknat hur lång tid som lagts på att hitta personal till vårdcentralerna genom åren men det kan inte vara orimligt att någonstans dra en gräns.
På Gotlänningens ledarsida hävdar Eva Bofride att beslutet strider mot Vision 2025. Hur då? Det går precis lika bra att hävda att beslutet följer visionen. Den är nämligen mycket mer än en önskad befolkningssiffra. Vision Gotland 2025 är Gotlands regionala utvecklingsprogram med fem övergripande mål varav befolkningsmålet på 65 000 är ett. Ett bestämt antal invånare är alltså ingen utgångspunkt, inget som måste uppnås för att visionen i övrigt ska gälla.
Ett annat av de övergripande målen är att ”Gotlänningarna har bra hälsa och mår bäst i landet”. Om det målet heter det bland annat att särskilt för barn, äldre, sjuka och funktionshindrade är ”arbetssätt och bemötande inom vård och omsorg av största betydelse för hälsa och livskvalitet.” Med täta personalbyten är det inte lätt att upprätthålla enhetliga arbetssätt eller arbeta för bra bemötande.
Det går inte heller att säga att antalet vårdcentraler påverkar inflyttningen. Det kan lika väl tänkas att de eventuella inflyttarna värderar kontinuitet och fast bemanning högre än kort avstånd. Kanske gillar de idén med trygghetspunkter för provtagning och omläggning men vill ha vårdcentraler med den bredare kompetens som en större personalgrupp medför. Det kan vi inte veta.
Med tanke på de många åren av ovisshet är det ett klokt beslut hälso- och sjukvårdsnämnden fattat.