Det räcker med att fundera över själva ordets innebörd för att inse att någonting inte stämmer: Hur är det möjligt att unga människor med hela livet framför sig förtidspensioneras? Visserligen kallas det för aktivitetsersättning och visserligen är en stor del av dem som får stödet funktionshindrade, men att 26 500 personer mellan 19 och 29 år av det offentliga Sverige redan har stämplats som arbetsoförmögna är oförsvarligt. Tydligare illustration över en byråkratisk apparat som inte förmår att se den enskilda individen får man leta efter.
Det borde vara en självklarhet att ingen människa räknas bort innan hon ens har fått chansen att visa samhället vad hon går för. I välviljans och omtankens namn är det dock precis det som har skett och sker. Men perspektivet börjar skifta. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) har betecknat det stora antalet unga förtidspensionerade som en katastrof och nu kräver Folkpartiet att aktivitetsersättningen för unga avskaffas. Johan Pehrson, ordförande i partiets socialförsäkringsgrupp, vill att frågan tas upp i höstens budgetförhandlingar.
Pehrson vill se en modell där ungdomar som under oöverskådlig tid kommer att ha kraftigt nedsatt arbetsförmåga överförs till den vanliga sjukförsäkringen.
De andra, med sannolikt tidsbegränsad nedsatt arbetsförmåga, ska i stället omfattas av ett nytt ersättningssystem där arbetsförmågan prövas minst två gånger om året. Johan Pehrson tror att omkring 90 procent av de ungdomar som i dag är förtidspensionerade klarar av någon form av aktivitet.
Men frågan är om höstbudgeten verkligen är det bästa tillfället att lösa den här knuten. Även om aktivitetsersättningen i teknisk mening kanske inte är en socialförsäkring bör frågan utredas samtidigt som andra socialförsäkringar - det vill säga i regeringens stora socialförsäkringsutredning.
A-kassan, sjukförsäkringen och förtidspensionen (och försörjningsstödet) är kommunicerande kärl. Görs en förändring i ena änden får det konsekvenser i andra änden. Och målet med reformerade ersättningssystem är ju att människor ska gå från inaktivitet till arbete, inte att de ska flytta sig från en bidragslösning till en annan.
Inget är vunnet om en förändring av förtidspension för unga enbart leder till att dessa individer i ställe slussas vidare till sjukskrivning eller försörjningsstöd. Folkpartiet kan möjligen väcka frågan om förtidspensionerna i höstens budgetförhandlingar, men en förändring bör ingå i en bredare översyn av socialförsäkringarna.
Det kommer inte att gå lika fort, men förändringen kommer att hålla i längden.
Och det är viktigast - både för arbetsmarknaden och för de unga som borde ha hela arbetslivet framför sig.