REPLIK
17 december hade Eva Bofride en ledare som förband Syndikalisterna, även de på Gotland, med politiskt gatuvåld typ vad som några gånger nu varit i Stockholm.
Två från Gotlands LS och SAC frågade 27 december hur Bofride nått denna åsikt. Svaret blev att en majaffisch 2010 haft parollerna ”Död åt: Girighet - multinationella företag/ Rädsla - kapitalismens kärna/ Skuld - bankerna pyramidspel/ Media - vardagens separation/ Svensson - normativitetens fängelse”.
Vidare att: ”Syndikalisternas relation med det som… kallas AFA… är ömsesidig”. Bofride tycks avse SAC-syndikalisterna som organisation och inte eventuellt på egen hand agerande medlemmar/närstående och jämför med en aktivitetssajt ”Motkraft”, hur man söker manipulera svaga/starka personer, underblåsa konflikter, etcetera.
Den affisch Bofride sett är i dag ingen annan som minns, men hon minns nog inte helt rätt, ty så vitt känt finns inga gemensamma affischer för SAC och ”anarkisterna”. Någon organisation med sånt namn finns heller inte och hur affischen ska kopplas till våld är svårt att se (Möjligen stod det SAC-Syndikalisterna, och jag har bett en i SAC kolla i arkivet).
Beträffande våld bör följande vara tydligt nog: För några år sedan vägrade Gotlands LS låna ut sin lokal åt några som misstänktes kunna ha såna tendenser och vilka avböjde ett uttalande om att våldet är ovärdigt människan.
Problem kan förstås skapas av mycket som inte är rekommendabelt: Flera poliser har till exempel skjutit dödande i lägen som utomstående finner oförsvarliga. En skribent på GF-sidan anklagade häromåret en annan skribent för att hylla våld, men hyllade kort därpå själv USA:s helt utomrättsliga avlivande av Usama bin Ladin. En riksdagsman (C) öppnade för några år sedan en salladsbar i Stockholm där facket inte fick komma in, men vid dess konkurs fick skattebetalarna stå för fiolerna.
Starten gjordes för att stödja ett liknande företag i Göteborg som inte heller lät facket komma in. Den sortens företagande illustrerar punkt ett och två på affischen ovan. Att bygga starka nät mot sånt är ofta svårt – jämför till exempel bärplockarskandalerna.
Ingen organisation består bara av änglar. Många har kluvna inställningar och ibland behöver olämpligheter filas av. Hur till exempel Centern hanterade de ganska många nazister som efter trettiotalet gick till deras parti utan någon tydlig rannsakning är vad jag vet ett oskrivet kapitel, men gav på sin tid spår ända upp i riksdagen.
Och vägen till helvetet är som känt stensatt med goda föresatser – jämför med hur en stor del av borgerligheten stödde inmarschen i Irak med det elände denna väg sen skapade. Apropå affischerna ovan: Vad det handlar om är att nå ett samhälle där inte den ene utnyttjar de andra. Jämställd solidaritet istället för privat profit.
Dagens samhälle har allt mindre av ”Sam-” och inte minst Centern har länge jagat på för att försämra anställningsvillkoren för de yngre – vilket efter hand bidrar till att skapa konflikter!
Vänligen