Ingen sol för Ohly
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trenden är mycket illavarslande för partiet. Sedan Gudrun Schymans glansdagar har partiet halverats i opinionsmätningarna och man är nu åter nere på den nivå där man traditionellt hört hemma - strax ovan fyraprocentsspärren.
Man behöver inte vara ett analytiskt geni för att förstå varför. När Schyman avgick och Lars Ohly trädde till blev det signalen till kommunisternas revansch i partiapparaten. De pragmatiska och reformvänliga krafterna blev successivt bortträngda från sina positioner tills de mer eller mindre var helt bortrensade ur partiet. Denna process tog fart parallellt med kräftgången i opinionen och var naturligtvis orsaken till densamma.
För kommunister som Lars Ohly och hans kamrater (att de kallar sig något annat må ju vara hänt) är det ett pris man gärna betalar. Den ideologiska renlärigheten är det viktiga.
Och det är en faktor som komplicerar för Sveriges kommande politiska liv. Ohly kan, till skillnad från miljöpartiet och socialdemokraterna, leva med att inte sitta vid Rosenbads köttgrytor. Därför kunde han utan besvär tidigare förklara att han inte såg någon större poäng med att skriva ett gemensamt valmanifest med dessa partier inför nästa val. Fick man bara bilda regering skulle det nog gå bra.
Det finns åtminstone två sanningar som är annorlunda i Sverige i dag än tidigare.
Dels kan inget av blocken vinna väljarnas förtroende med mindre än att man har förhandlat sinsemellan om en fullödig regeringspolitik så att kan göra en koalitionsregering trovärdig. Dels kan inte vänsterpartiet självklart räkna med att kamrat fyra procent skall komma och rädda dem kvar i riksdagen. Socialdemokraterna och miljöpartiet är åtminstone till dags dato så stora att de allena skulle kunna bilda en parlamentariskt hållbar regering.
Det är inte alls säkert att socialdemokraterna (för det är deras lott) behöver offra röster för att säkra regeringsunderlaget.
Med tanke på vänsterpartiets ideologiska halsstarrighet kan den parlamentariska ekvationen strax före valdagen i teorin till och med ge socialdemokraterna anledning att se Ohlys eventuella sorti ur riksdagen med tyst tillfredsställelse.
Det är den nya verklighet vänsterpartisterna har att se fram emot när kongressen är över. Solen lyser över allt utom en halvhjärtat reformerad kommunist.