Jag fattar ingenting av det som sker kring förre moderata finansministern Anders Borg. Ingen verkar veta vad som egentligen har hänt. Något hände som ändå fick Anders Borg att gå ut på Facebook och be om ursäkt, för en händelse han inte minns något från. Dessutom så väljer han att avgå från Kinneviks styrelse. Så vad är det som hänt? Många har redan förfasat sig över det som skulle ha hänt, som ju ingen egentligen vet vad som hände, och ondgjort sig över hans människosyn. Har han uttryckt sig så som det sägs i media så blir jag mycket förvånad och besviken.
Anders Borg stod högt i kurs som finansminister och någon kvinnoförnedrande syn framkom inte under den tiden. Något som är ännu mer förvånande är alla kommentarer till stöd för hans agerande, främst de som handlar om hans ursäkt, men även kommentarer som att ”vi har alla varit där” och ”det är mänskligt”. Visst är det mänskligt att vara berusad men man har trots det ansvar för sitt beteende. Det ska bli intressant att få reda på vad som egentligen har hänt och vad som har fått igång alla tyckare.
Detta gjorde i alla fall att IT-frågan på Transportstyrelsen fick en vilopaus och jakten på ministrar nu snart kan fortsätta. Även denna händelse har många frågetecken men ändå så väljer oppositionen att kräva ministrars avgång innan alla fakta ligger på bordet. Hela detta agerande visar att det inte finns någon stabilitet i den borgerliga alliansen och att det egentligen råder inbördeskrig. Främst är det partiledarna i KD och M som nu är så desperata att de reagerar på allt i syfte att få genomslag i opinionen.
Anders Borg blev tydligen förbannad på moderatledaren Anna Kinberg Batra som reagerade på mediauppgifter i syfte att få medialt genomslag och någon tiondel i nästa väljarundersökning.
Har fått många frågor i sommar om hur det är att vara pensionär. Jag vet uppriktigt sagt inte ännu.
Jag brukar säga att jag fortfarande har semester och att utmaningen kommer i mitten av augusti när den lokala politiken drar igång och jag inser att jag inte är med i den innersta kretsen och inte har några jobbarkompisar längre. Inte får hantera de utmaningar som ligger och väntar på politiska lösningar. Att jag inte längre har regiondirektören Peter Lindvall som arbetskamrat och närmaste medarbetare. En av de bästa tjänstemän jag någonsin haft och jobbat nära. Lojal, engagerad och en arbetsmyra som dessutom står upp för sin uppfattning och sitt kontor gentemot politiken. Såna medarbetare gillar jag.