För två och en halv vecka sedan anlände de första asylsökande till Gotland och sedan dess har 700 tagits emot. Migrationsverket dammsuger hela Sverige efter boenden och som vi kunde läsa igår kan det även röra sig om boende i husvagnar och på fartyg.
Det är en minst sagt utmanande uppgift att hitta drägliga boenden till alla som kommer, men det är inte på något sätt omöjligt. Det är kanske till och med så, att den uppgiften är den minst svåra nöten att knäcka i sammanhanget.
De utmaningar som kommer att sätta systemet på prov – på riktigt – kommer senare när asylprocesserna är avklarade och de som har rätt till uppehållstillstånd har fått det. Då blir de, precis som alla andra, berättigade att ta del av det sociala skyddsnät som socialförsäkringssystemet utgör.
Självklart kommer det att kosta pengar. Att tro något annat är naivt. För detta måste politiker och myndigheter ta höjd.
Enligt uppgift arbetar redan försäkringskassan med att förstärka bemanningen för att klara av att administrera de bosättningsbaserade bidragen (föräldrapenning, barnbidrag, underhållsstöd, adoptionsbidrag, vårdbidrag, sjukpenning, rehabiliteringsbidrag, sjuk och aktivitetsersättning, handikappersättning, assistansersättning, bilstöd, garantipension, särskilt pensionstillägg, äldreförsörjningsstöd, efterlevandestöd, omställningspension, bostadsbidrag, bostadstillägg och boendetillägg). Det här är system som redan i dag är hårt ansträngda och frågan är om de kan behållas i sin nuvarande form i en snar framtid då belastningen ökar ytterligare.
Den här nödvändiga diskussionen måste kunna föras på ett sakligt och konstruktivt sätt. Att ta ansvar handlar om att planera och vara förberedd på vad som komma skall. Vi har inte, trots att vi är ett rikt land, oändligt med resurser – även vi måste prioritera för att inte systemen ska haverera.
Mycket talar för att vi kommer att behöva göra omfattande reformer av arbetsmarknad, bostadsmarknad och våra socialförsäkringssystem. Det hade vi varit tvungna att göra oaktat det stora tillskottet av nya medborgare.
Förändringarna kommer att möta motstånd. Det kommer att behövas ett gott ledarskap och en god pedagogisk förmåga för att förklara vad som görs och varför. I det akuta skedet är det självklart bättre att få ett tillfälligt boende i en husvagn eller på ett fartyg än att befinna sig i ett land där det är krig. I kriser improviserar man för att klara av situationen. Men långsiktigt hållbara system kan inte bygga på improvisation för då riskerar de att falla som korthus.