USA:s 32:a president, Franklin D. Roosevelt, sägs ha sagt en gång: ”In politics, nothing happens by accident. If it happens, you can bet it was planned that way”.
Slarvigt översatt kan en väl helt enkelt säga att i politiken händer ingenting av slump – och om det verkar som en slump är det garanterat planerat.
Alltså: Allting som sker politiskt har planerats så. När arbetslösheten ökar och ojämlikheten växer är det för att de som lånar den politiska makten gett grönt ljus, fullt medvetna om effekterna.
Om flyktingar avvisas och polisen börjar kontrollera legitimation i tunnelbanan är det för att en samling makthavare har fattat beslut om att så ska ske.
På så sätt är det också en konsekvens av en medveten politik att löneskillnaderna mellan kvinnor och män har ökat med 40 procent sedan 2006. Till exempel.
Ansvarslösheten som sköld
På ett sätt är det väldigt lustigt (trots att det inte alls är särskilt kul) att den regering vars företrädare gjort till sitt paradnummer att använda ordet ”ansvar” närhelst det passar använder ansvarslösheten som sin främsta sköld mot kritik. Om vi tar sjukförsäkringsfrågan exempelvis:
En grundbult i borgerlig politik är att krympa den offentliga välfärden och kraftigt minska ersättningarna i sjukförsäkringen och A-kassan. Det kan man exempelvis göra genom att, såklart, sänka ersättningsnivåerna.
Men för en borgerlig politiker löser det inte problemet. Antalet individer som är beroende av sjukförsäkring och A-kassa måste också minskas. Hur gör man det? Enkelt. Man stramar åt reglerna och höjer kraven för att stänga ute så många människor som möjligt ur försäkringssystemen. Osmakligt, skitdumt, högerpolitik.
Många varnade
När regeringen Reinfeldt gjorde exakt det under sin första mandatperiod varnade flera myndigheter och sakkunniga om konsekvenserna. Stopp, stanna, de nya reglerna för sjukförsäkringen betyder att massvis av människor som inte kan arbeta kommer att behöva tvingas arbeta. Försäkringskassan, den myndighet som ansvarar för sjukförsäkringen var en av de som flaggade. Förgäves.
Och de katastrofala effekterna visade sig, bland annat genom Annica som 46 år gammal och kroniskt sjuk tvingades sälja sin lägenhet för att få socialbidrag. Varför? Hennes kroniska sjukdom gjorde att hon knappt orkade röra sig men hon ansågs ändå vara tillräckligt frisk för att arbeta av Försäkringskassan.
Eftersom att Annica inte kunde jobba tvingas hon söka socialbidrag, men eftersom att Annica äger sin lägenhet måste hon sälja den innan hon kan få stöd. Högerpolitik.
Den borgerliga regeringen skyllde på att den inget visste, att det var olyckligt och att det alltid är så att människor hamnar i kläm när samhället förändras.
And the list goes on: samma visa när det gäller arbetslösheten, ojämställdheten, REVA, klassklyftorna, Nuon-affären. Regeringen försvårar för journalister att begära ut offentliga handlingar. Budgetutspelen som sker innan budgeten släpps skapar dimridåer kring den faktiska politiken.
Välplanerade utspel
Obekväma utspel släpps och planeras för att minska effekterna i media. Som när regeringen backade från sitt enorma sparpaket för skolsystemet – det släpptes eftermiddagen innan president Obamas statsbesök. Inget av ovanstående är slump, olyckor eller sammanträffanden. Medveten politik får konsekvenser. It was planned that way.
”Vi visste inte, det var inte vårt fel”. I sin regeringsförklaring nämnde Fredrik Reinfeldt ordet ansvar 23 gånger.
Tänk om han en gång av de 23 gångerna faktiskt kunde ta sitt ansvar – och leda.