Allmänhetens förtroende är viktigt i alla branscher, men kanske särskilt inom domstolarna. Fria och oberoende domstolar är en hörnsten i varje demokratiskt statsbygge. Det avspeglas inte minst i synen på vilka yrken som anses ha högst status. Domare och advokat brukar alltid placeras högt på statustoppen.
Nu kan ju allmänhetens bild av status vara färgat av löneläge och eleganta arbetskläder, men i grunden finns ett stort förtroende för domstolarnas arbete. Detta förtroende får inte rubbas utan måste behållas intakt.
Därför har lagmannen i Örebro tingsrätt gjort helt rätt när han förbjudit domstolens personal att äta lunch på samma restaurant som poliser och åklagare går till. Det kan tyckas som ett onödigt ingripande i personalens personliga frihet och ett underkännande av deras yrkesmässiga integritet och omdöme. Frågan är dock större än så.
I grunden handlar det om att visa för allmänheten att domstolarna står fria och att deras domslut inte har påverkats av informella diskussioner med åklagare och polis. I Örebro är den omtalade restaurangen en del av det så kallade rättscentrum som nyligen färdigställts. Genom att samlokalisera åklagare, polis, kriminalvård och även tingsrätten är tanken att verksamheten ska bli mer kostnadseffektiv.
Det finns stora poänger med att åklagarna sitter i närheten av både polis och häkte men det måste finnas en tydlig gräns mot domstolen. En kulvert för att snabbt och säkert kunna föra misstänkta från häktet till rättssalen är naturligtvis bra, men längre än så bör man nog inte gå. Att koordinera myndigheternas postutdelningen är direkt olämpligt med tanke på risken för att brev felsorteras, även om det skulle spara en del pengar.
Man kan fråga sig vad de praktiska konsekvenserna av en gemensam posthantering och lunch egentligen kan tänkas bli. Skulle målen avgöras under måltiden, så att säga? Nej, knappast troligt tror nog de flesta av oss. Än så länge är tilltron till våra rättsvårdande myndigheter så stark att vi inte riktigt ser problemet med en effektivisering av rättsväsendet genom att bygga dessa rättscentra.
Men vad som är lätt att glömma är att domstolarnas förtroende bygger på att de hållits avskilda från både åklagare och försvarsadvokater. Det kanske blir dyrare att placera domstolen för sig, men den kostnaden ska vägas mot vikten av att medborgarna är förvissade om domstolarnas oväld.
Det finns helt säkert mycket ineffektivitet att rationalisera bort även inom rättsväsendet men det får inte ske på bekostnad av allmänhetens förtroende. Dylika överväganden bör även Socialdemokraternas finansministerkandidat Magdalena Andersson göra nu när hon plötsligt vill spara ett antal miljarder på myndigheter.
Tingsrätten i Örebro visar att de tar sin roll på allvar och håller sig ifrån den brottsutredande verksamheten även på lunchen. Det inger förtroende. Men bäst vore det om domstolen hölls helt åtskild från den brottsutredande verksamheten och om politikerna såg vikten av andra värden än enbart de ekonomiska.