Omvalet i Västra Götalandsregionen blev ett besvikelsernas val. Dels för det rekordlåga valdeltagandet, dels för att inget parti utom Sverigedemokraterna, som gick framåt, kan eller bör glädjas över valresultatet. Allra störst borde besvikelsen vara hos Moderaterna och Socialdemokraterna.
Moderaterna backade jämfört med valet 2010 - från närmare 26 till 24 procent. Det är uppenbart att det var rikspolitiken som fungerade som draglok förra året. När valet inte längre handlar om arbetslinje, sunda statsfinanser och statsministerfrågan, då förmår inte det största regeringspartiet locka väljare i samma utsträckning. Eller är det kanske så att de nya Moderaterna är på väg att förlora lyskraft och fräschör? Att Fredrik Reinfeldt och en rad andra rikspolitiker från M varit på plats under valrörelsen verkar inte ha hjälpt.
Socialdemokraterna å sin sida hävdar att de är nöjda med valet: "Trots ett lågt valdeltagande har vi gjort väldigt bra val och gått framåt och det känns självklart kul att mina partikamrater har gjort så bra valrörelser både i Västra Götaland och i Örebro", kommenterar partisekretare Carin Jämtin valresultatet. Visst, i jämförelse med 2010 är det ett litet steg framåt, men det är fortfarande sämre än 2006. Och sedan när blev knappa 33 procent ett bra resultat i en traditionellt stark S-region? Om Håkan Juholt inte ens lyckas i röda Västra Götaland, var ska han då lyckas?
Likaså är det plågsamt tydligt att regeringspartierna och den rödgröna oppositionen inte vet hur de ska bemöta Sverigedemokraterna. De som tror att partiet, likt än gång Ny Demokrati, blir kortvariga i rikspolitiken bedrar sig. I omvalet i Västra Götaland nådde det upp till 5,8 procent av rösterna.
Nej, mer än någonting annat visar valresultatet att de stora partierna står inför stora utmaningar. Socialdemokraterna saknar fortfarande förmågan att locka tillbaka de arbetar- och medelklassväljare som har lämnat partiet de senaste valen. Håkan Juholt måste hitta en linje och ett budskap som tilltalar väljarna. Gör han det, finns dock goda chanser att utmana en trött regering.
För Fredrik Reinfeldt handlar det om att blåsa liv i sitt eget parti och allianskollegerna. Länge var det Mona Sahlins tandlöshet som gav regeringen övertaget i opinionsmätningarna, därefter Håkan Juholts villrådighet.
Men det kommer inte att vara för evigt. Arbetslinje och jobbskatteavdrag var perfekt 2006, det funkade 2010, men lär mest uppfattas som orkeslöst 2014.
Det är partier som förmår att förnya sig som har framtiden för sig. Det är den viktiga slutsatsen av ett omval utan vinnare.