Inget veto - förhandla!
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Här hade vi verkligen fått en man med stor internationell erfarenhet och erkänd diplomatisk förmåga. Ibland är partipolitikens villkor inte till det bästa för landet. Det här lilla landet har inte fler av hans sort.
En personlig charm
Jan Eliasson har dessutom en personlig charm som få. Han torde kunna linda varje kvinna kring sitt lillfinger. Tänk om han fått tillämpa det på Tysklands kansler Angela Merkel till exempel.
På Palmedagarna i Gävle, 28-29 oktober, höll Jan Eliasson det föredrag som jag kommer att minnas. Det handlade om globalisering.
I Sverige har det alltid funnits stort intresse för andra länder. Vi började mission i avlägsna världsdelar för snart 150 år sen. Det internationella biståndet har alltid haft starkt stöd bland folk. Många jobbar med solidaritetsarbete av olika slag. Sverige har alltid stött FN.
Samtidigt finns en tendens att se omvärlden som ett hot. Majoriteten av väljarna har stretat emot EU. Folkomröstningen om att gå med i EU gav ett ja, men bara med en hårsmån. Sen blev det nej till EMU. Och nu motarbetar vi med alla krafter möjligheter för folk från andra länder att komma hit och jobba.
Med god globalisering menar Jan Eliasson de nya snabba kommunikationerna. Vi är hela tiden uppkopplade mot resten av världen.
För svenska ungdomar är det helt normalt att resa jorden runt. Att vi vet så mycket om folk i andra länder borde väl också få oss att bry oss om dem. Vi kan inte avskärma oss från resten av världen.
Visst finns det dåliga följder av globaliseringen. En ny stor epidemi skulle direkt spridas över hela jorden. Många är oroliga för det, fågelinfluensan till exempel.
För min del ser jag inte den kulturella utslätningen som något gott. Överallt på jorden klär sig folk i samma jeans och t-skjortor, äter samma pizza och kebab. Överallt dånar amerikansk popmusik. Är det ute med alla lokala kulturer?
Utgick från Koranen
Jan Eliasson blev känd när han arbetade tillsammans med Olof Palme vid fredsförhandlingarna mellan Iran och Irak i början av 1980-talet. I Gävle berättade han en händelse från den tiden.
Man hade kommit överens i Teheran om ett fredsavtal. Fast de strängt muslimska ledarna i Iran krävde tillämpning av Koranens påbud att en besegrad fiende skall piskas med 20-40 rapp. Hur skulle man klara detta?
Olof Palme tillbringade natten med att leta i Koranen efter något annat. Nästa morgon kom han tillbaka: "Naturligtvis är det Koranen som gäller. Vi måste följa Allahs bud. Här står det i sura : När en fiende vänder dig ryggen skall du inte angripa honom."
De iranska ledarna lyste av tillfredsställelse, stämningen blev en helt annan.
Vi måste förhandla
Jan Eliasson tror på förhandlingar, att prata med sina motståndare. Han fick frågan hur FN skall hantera stormakternas vetorätt. "Veto skall inte användas", sa han. "Vi måste förhandla".
Visst är det ett bra svenskt sätt att se på konflikter och motsättningar mellan människor och länder.