I dag gifter sig engelske prinsen William med sin Kate. Enligt media på plats råder bröllopsyra i London.
Britterna har också god anledning att fira bröllopet. Prins William står snart på tur i successionsordningen och bröllopet ses som ett löfte om fortsättning på den mer än 1 000 år gamla monarkin. Majoriteten av engelsmännen håller sitt kungahus kärt och är måna om att institutionen kan fortleva. Medborgarnas stöd på någon känslomässig personkult kring de kungliga personerna.
I många undersökningar är tvärtom flertalet av medborgarna kritiska till kungligheternas levnadsvanor. Stödet för kungahuset baseras mer på britternas erfarenhet av det goda i att ha samlande nationella symboler.
Om man ser till Europas moderna historia är det slående hur betydelsefulla levande kungahus varit också när länder utvecklat demokratier. De länder som slets sönder av 1900-talets totalitära ideologier var ofta de som inte hade opolitiska institutioner att samlas kring.
Storbritannien, Nederländerna och de skandinaviska länderna var till exempel de europeiska stater som aldrig såg inhemska fascistiska rörelser. En stor del i detta låg i att det genom kungahusen fanns enande nationella symboler som ingav trygghet, och inte uppmanade till radikalitet eller omstörtning.
Det verkar som att konstitutionell monarki är ett ypperligt komplement till parlamentarisk demokrati. Ett av problemen med folkstyret och parlamentarismen är annars de korta tidsramarna. Allting byts ut var fjärde år, medan medborgarna ofta lever i hundra.
För att få en känsla av kontinuitet och sammanhang både bakåt och framåt måste en demokratisk stat leta efter symboler som kan återanvändas och kännas igen. Amerikanerna använder sin grundlag, tyskarna sina filosofer, ryssarna Lenins balsamerade kropp. Länder som inte har en verklig institution att knyta till sin demokrati måste uppfinna en sådan.
En av fördelarna med att ha en samlande symbol i levande människor av kött och blod är att dessa förändras med samhället och tiden. Den framtida engelska drottningen Kate föddes till exempel av föräldrar med arbetarklassbakgrund. En omständighet som hade varit omöjlig för hundra år sedan, men som inte väckt annat än positiva reaktioner i dag.
I Storbritannien behövs inga döda eller konstgjorda symboler. Britterna har ett levande kungahus. Det är en styrka för deras känsla av sammanhållning och det är en viktig ingrediens i deras form av demokrati. De har all anledning att fira institutionens fortlevnad.