Ingen svensk sommar utan nyheter om barn det är synd om. På onsdagen meddelade ett antal tidningar att så kallad all inclusive, badsemester på hotell där man mot betalning har fri tillgång till glass, mat och läsk, är tortyr för barn av det rundare slaget.
På torsdagen basunerade nyhetsbyrån TT ut att sommarfritids enligt forskare är "institutionaliserat sommarlov". Det gläder säkert landets alla fritidsledare som arbetar med att ordna vattenkrig, badutflykter och annat roligt.
Att det på vissa håll i landet råder resursbrist i barnomsorgen är naturligtvis problematiskt. Men att av det skälet hänvisa till FN:s barnkonvention och barns "rätt till vila" är att ta till lite väl stora ord. Till barnombudsmannen, BO, ringer enligt TT pedagoger som undrar om barnen inte har rätt till ledighet på sommarlovet.
Vad är alternativet, menar dessa oroade pedagoger? Det är knappast så att landets föräldrar lämnar sina telningar på fritids för att åka ensamma till stranden. Ytterst få föräldrar har möjlighet att ta ledigt de ungefär 14 veckor per år som barnen är lediga från skolan. Bara sommarlovet är ungefär åtta veckor långt. Det säger sig självt att föräldrar med vanliga jobb inte kan vara lediga hela den tiden. Och - ej att förglömma - många barn älskar den ledighet i form av lek och bad som erbjuds på sommarfritids.
Att stänga sommarfritids så att mamma måste ta ut obetald ledighet ligger knappast i barnens intresse. Inte heller att skriva snyfthistorier om fritidshem eller badsemestrar. Det finns tillräckligt med historier om barn som det faktiskt är synd om.