En mycket spännande milstolpe passerar jag i denna stund - jag har just lämnat fågelbot. Eller, det är snart en månad sedan flyttlasset gick från ön och jag lämnade lilla trygga Bro för att påbörja något helt nytt i en helt ny stad, Kalmar. Nu sitter jag här i en lägenhet som ska kallas mitt hem, fastän det saknas både föräldrar och raukar omkring mig...
Anledningen till att jag lämnade Gotland och hamnade just i Kalmar är för att jag hoppas kunna göra det jag gör just nu för resten av mitt liv - skriva journalistiska alster.
Den 22 augusti klev jag tillbaka till skolbänken där jag tänker stanna i tre år för att studera Journalistik och Medieproduktion, och sedan gå ut och förverkliga drömmen tillsammans med en glödande penna.
Något som jag dock har förvånats av är hur hänsynslös man sägs bör vara som journalist.
Ja, hänsynslös är just hur vår föreläsare uttrycker det. Man ska stå konsekvensneutral så länge nyheten är sann och relevant, oavsett vad följderna blir.Såklart ska man vara sparsam med vissa nyheter, gällande till exempel självmord... Men i regel ska man samvetslöst armbåga sig fram för bästa scoop och negligera påföljderna. Hur gör man det utan att förlora sin självrespekt?
Under en föreläsning fick vi som uppgift att räkna alla talstreck i olika tidningar. Utifrån vad vi läste skulle vi anteckna om det var en man eller kvinna som sa det, om personen i fråga var från stad eller landsbygd, om hon/han var hög- eller lågutbildad samt ålder och etnicitet.
Jag fick granska Ölandsposten och uppgiften, vars resultat jag trodde skulle bli jämbördigt i de olika aspekterna, fick mig att tappa hakan.
När jag hade gått igenom halva tidningen hade över femtio män kommit till tals - och ingen kvinna. När tidningen var färdigräknad var statistiken 90 mot 14.
Något ytterligare nämnvärt är att det inte var någon med utländsk bakgrund som kom till tals i tidningen. Detta mönster såg vi även i Malmös tidning Sydsvenskan. Denna stad, med 40 procent invånare av utländskt påbrå, hade minst sagt gått vilse bland stadens Svenssons.
I Aftonbladet var statistiken på antal kvinnor oacceptabel, då männen stod sig med ungefär 250 talstreck mot 30.
Inte lika illa, men illa, såg det även ut i DN, där de kvinnor som fick komma till tals fick tala om mode och annat "kvinnligt". Därefter hade de häpnadsväckande dåliga siffror på antalet lågutbildade under femtio utan västerländsk bakgrund och bebodda på landet som fick uttrycka sig i tidningen. Man blir förvånad, men ändå inte...
Det här är ingen nyhet, utan samma resultat lär vi få se sju dagar i veckan, 365 dagar om året. Jag har fått höra att journalister blir just journalister för att de vill förändra världen...
Det tackar jag inte nej till, så länge jag får visa hänsyn och lyfta fram mångfald.
Och om det inte går... Vänta, varför skulle inte det gå? Jag ska bli journalist för att förändra journalistiken.