I tisdags debatterade vi i riksdagen att barn i ekonomiskt utsatta familjer inte deltar i organiserade fritidsaktiviteter lika mycket som andra barn. Regeringen föreslog att riksdagen skulle besluta om en fritidspeng för barn i årskurs 4-9 som bor i hushåll som har haft försörjningsstöd under minst sex månader det senaste året. Fritidspeng kan ges från socialnämnden för regelbundna och lärarledda fritidsaktiviteter som främjar ett ”aktivt deltagande i samhällets gemenskap”.
Vi socialdemokrater tillsammans med Vänsterpartiet var emot detta. Inte för att det inte är viktigt att barn i ekonomiska utsatta familjer ska ha möjlighet att delta i fritidsaktiviteter utan för att systemet ligger i linje med gamla tiders fattigvård. Fritidspeng i sig låter bra, men det handlar om att föräldrar med dålig ekonomi får gå med mössan i hand till socialtjänsten och begära särskilda pengar för sitt barns fritidsaktiviteter - om man uppfyller kriterierna.
För mig som socialdemokrat är det viktigt att barnfamiljer i ekonomiska utsatta situationer inte ska behöva be särskilt för att få ha en meningsfull fritid.
Barn eller deras föräldrar ska inte behöva be om intyg från en förening eller utsättas för särskild kontroll för att visa att de deltar i aktiviteterna. Vi vill istället att man höjer barnnormen i försörjningsstödet, sänker avgifterna för barns fritidsaktiviteter och ökar stödet till föreningslivet för att också den vägen hålla låga avgifter.
Det är klart att höga avgifter och omkostnader stänger många barn ute. Det är viktigt att det investeras i kultur, idrott och fritid för barn och unga för att kunna hålla låga avgifter för fritidsaktiviteter.
Vi socialdemokrater vill också göra Barnkonventionen till svensk lag där alla barn har rätt till vila och fritid, lek och rekreation, samt rätt att delta i det kulturella och konstnärliga livet. Fritiden är viktig för barns utveckling och det ska man intebehöva ansöka särskilt för när man redan befinner sig i en utsatt situation.
På 50-talet lämnade vi välgörenhetstänkandet och kontroll av fattiga människor. Regeringens förslag är ett tydligt avsteg från den svenska modellen med en generell välfärd och social rättvisa.