Kuba är en diktatur. Kommunistpartiet är enda tillåtna parti, press- och yttrandefrihet existerar inte, oppositionella trakasseras och fängslas för sina åsikters skull. Bara regimen själv och dess stödtrupper tycker annorlunda.
Sedan finns det de som erkänner förtrycket, men ser det mer som en piffig detalj. Fritidsresor till exempel. När resebolaget skulle marknadsföra Kuba på sin hemsida fanns det ingen hejd på exotiseringen av diktaturen.
Förståelsen för det kubanska folkets vardag var obefintlig: på Kuba var det "revolution, sol och salsa" hela veckan lång.
Det kubanska folkets lidande under kommunismen blev hos Fritidsresor huvudattraktionen vid sidan av den paradisiska stranden: turisterna lockades med att uppleva "musik och kommunism, livsglädje och fattigdom". Ja, fattigdomen och kommunismen är en realitet för Kubas invånare, men det är ingenting som bidrar till livsglädje.
Valet av tempus är förresten medvetet. Efter att beskrivningen kritiserats på nätet ändrade Fritidsresor sin text. Revolutionen och kommunismen försvann, men livsglädjen bestod. Är det den känsla som Kubas politiska politiska fångar känner som åsyftas?
Och själva stranden då? Varadero, som finns med i bägge versionerna av texten, är inte bara Kubas äldsta badort. Varadero är reserverat för dollarstinna turister.
Vanliga kubaner har inreseförbud. Men det bekommer inte Fritidsresor - stranden är ju så fin.