När krögaren Erik Videgård drabbades av cancer i halsen blev han plötsligt tvungen att kämpa på två fronter samtidigt: dels väntade en tuff kamp mot sjukdomen - dels en segdragen tvist med Försäkringskassan.
Videgårds karriär passade nämligen inte in i den vanliga mallen. Han hade glömt att anmäla sig på Arbetsförmedlingen mellan två jobb. Försäkringskassan meddelade därför att han visserligen hade rätt till sjukpenning, men att den låg på noll kronor - han blev vad som i folkmun kallas för nollklassad.
Videgårds situation har fått stor uppmärksamhet i medierna. Men han är bara en av många som hamnat mellan stolarna i den nya sjukförsäkringen. Systemförändringen behövdes, i grunden är den rätt tänkt - men den var slarvigt genomförd.
Nu verkar regeringen ha tagit åt sig av kritiken. På måndagen presenterade socialförsäkringsminister Ulf Kristersson en rad förslag för att rätta till bristerna i systemet. På flera punkter innebär det klara förbättringar. Ett nytt undantag anger att om det vore "oskäligt på grund av sjukdom" att en person lämnar sjukförsäkringen efter tidsgränsen på 2,5 år, så ska han eller hon kunna bli kvar. De nollklassade ska inte längre behöva leva på socialbidrag, utan få en sjukpenning motsvarande vad man hade fått under arbetslivsintroduktionen.
Effekterna är förstås fortfarande oklara. I förhand är det svårt att veta hur humana de nya individuella så kallade oskälighetsbedömningarna kommer att bli. Och de nollklassade slipper visserligen socialbidrag - men i praktiken hamnar deras ersättning på ungefär samma låga nivå.
Regeringens lappande och lagande är nödvändigt, i nuläget. Men den stora utmaningen framöver är att få ett system som är bättre anpassat till hur arbetsmarknaden faktiskt ser ut - så att skyddsnätet fungerar även för dem som har karriärer som faller utanför mallen.