Vad kan vi förvänta oss av våra politiska ledare? Att de ska fatta kloka beslut förstås, hålla ordning på ekonomin och tänka framåt, helst lite längre än vi andra.
Men det räcker sällan. Många förväntar sig att förtroendevalda ska vara föredömen på alla möjliga områden. ”Hon som är politiker ska väl inte fiffla med skatten/köra för fort/bygga svart!”
Nej, det är klart men det ska verkligen ingen annan heller. Jag har alltid haft svårt för det där med att ett politiskt uppdrag ska vara förknippat med särskilda krav på uppförande eller moral. Politiker är ingen särskild människosort. Bara mer insatta i de frågor de fattat beslut om.
Avhopp brukar också diskuteras, som av Wera Svensson här bredvid. Som jag skrev före jul är en viss omsättning, även under mandatperioden, sund i ett modernt och flexibelt samhälle och de gotländska avhoppen ingenting att få panik av. Det får inte bli så att vi tycker att ungdomar gör fel när de väljer en utbildning på fastlandet eller att pappor kritiseras för att de, som Johan Malmros (FP), väljer att prioritera familjen en tid. Accepterar vi det är chansen också större att de avgångna kommer tillbaka med ny erfarenhet i ett annat skede av livet.
Däremot är det lätt att inse att FP på ön har ett problem när den yngsta fullmäktigeledamoten och en fjärdedel av gruppen inte vill vara med nästa mandatperiod. Men det handlar mer om att partiets politik inte lyckats attrahera fler väljare och ge fler mandat.
Beslutspotens frågas det också efter. Längtan efter ”starka män” som pekar med hela handen och fattar snabba beslut uttrycks inte sällan av samma personer som i andra sammanhang anklagar politiker för att inte ge sig tid att lyssna.
Som Eva Bofride skrev i sin ledare i går: En kommun är inget företag. Demokratin medför att det inte är en person som bestämmer allt. Dessutom har Gotland sedan kommunen bildades styrts av koalitioner och det kräver både förhandling och förankring.
Om Pigge Werkelin skulle få den S-M-koalition han önskar sig efter nästa val ska han inte förvänta sig snabbare beslut, snarare tvärtom. Demokrati tar tid men skapar också förutsättningar för en offentlig debatt.
Pigge Werkelin tycks för övrigt ha en viss övertro på staten och dess företrädare landshövdingen. Statlig kontroll är i många fall nödvändig och många av länsexperterna är kompetenta tjänstemän med egen beslutanderätt men inte handlar det om demokratiska val och lokalt inflytande.
Ersättningsmässigt förlorar de högst ansvariga, alltså kommunpolitikerna, till de ledande tjänstemännen. Förre regiondirektören Bosse Dahllöf tjänar i sin nya kommun Västerås mer än dubbelt så mycket som sin kommunstyrelseordförande. Ett tecken i tiden?