Det är bara bedrövligt att tvingas uppleva hur du, Jenny Persson, vältrar dig i fördomar i lördagens GT. Vanföreställningar som jag i detta århundrade hade hoppats att unga människor lämnat bakom sig i kampen för likaberättigande.
När det gäller kvinnor och våldtäkt är du, Jenny Persson, fullständigt klar över att kläder, utseende eller alkoholintag inte skall lastas kvinnor vid ett våldsförövande. Det är i dina ögon fel, fel, fel. Men ungdomar som slåss för ditt och mitt framtida dricksvatten häcklar du för deras klädsel och utseende. Du riktigt gottar dig i fördomsfullhet genom att klämma till med attribut som blockflöjt och fiol.
Fundera över vilka attribut någon skulle ge en kvinna som hen tycker får skylla sig själv om hon blivit våldtagen? Kanske kan du få syn på dina egna fördomar genom ett sådant betraktelsesätt. För öppna dina ögon och ditt sinnelag för övriga världen och värden, det behöver du uppenbarligen. I Ojnareskogen finns många olika slags människor som är djupt oroade för vattenfrågan och Gotlands framtid. Också dina barns framtid.
Du slänger dig med laddade ord som miljöextremist, för att riktigt förlöjliga de jordbrukare och andra som vågat stå på sig i en bygd, där det kommande brottet skär genom vardagen och mänskligt umgänge. Att du inte åker till Ojnareskogen beror inte på att du inte passar in, för vem gör det i en kamp som gäller oss alla. Du kommer inte att finnas i skogen på måndagen när polisen med hästar och bandvagnar skall köra bort alla på företagets order, helt enkelt för att du inte har mod nog att demonstrera, Jenny Persson. Mod, det är att kliva förbi alla ursäkter du hänger upp dig på.
Att sitta på din kammare och tycka är inte speciellt modigt. Det enda du gör just nu är att tradera fördomar du borde ha lämnat bakom dig för länge sedan. Du skapar om och om igen ett vi och domförhållande som ingen är betjänt av i vårt samhälle. Varken unga aktivister, de som bär kippor på huvudet, dok framför ansiktet eller nitar i sina kläder.