LIBERAL KOMMENTAR
Sedan 1980 har hushållens skulder i förhållande till disponibel inkomst ökat från 100 till 170 procent. Skuldsättningen är en följd av den låga nyproduktionen av bostäder. Medan hyresmarknaden är sönderreglerad, fungerar marknaden för bostadsrätter och villor alldeles utmärkt. Ju större efterfrågan, desto högre priser. Under 2000-talet har värdeutvecklingen i flera kommuner överstigit kostnaderna för att bo.
Samtidigt finns det anledning att oroa sig över skuldsättningen som följer i bostads- och renoveringshysterins spår. Även om regeringen har höjt bolånetaket, i dag krävs 15 procent i kontantinsats, har den generella prisuppgången tagit ny fart under hösten.
Nästa steg bör bli att se över nivåerna på ränteavdragen. Att svenska hushåll har möjligheten att dra av 30 procent av räntekostnaden upp till 100 000 kronor per år, och göra avdrag på 21 procent på beloppet som överstiger 100 000 kronor, bäddar för en fortsatt skuldsättning.
Plötsligt slopade ränteavdrag skulle inte vara rättvist mot bolånekunderna. För ett bostadslån med en räntekostnad på 6 000 kronor i månaden har låntagaren i dag rätt att dra av 1 800 på sin deklaration. Om denna möjlighet försvann från en dag till en annan skulle många uppleva en radikal förändring av hushållsbudgeten.
Å andra sidan riskerar nuvarande avdragsmöjligheter att förvärra situationen för hushållens ekonomi vid en potentiell bostadsbubbla. Både EU-kommissionen och IMF kritiserar Sveriges generösa ränteavdrag och att bara två av åtta riksdagspartier – Vänstern och Miljöpartiet – är beredda att problematisera situationen är beklagligt.
Efter valet 2014 behöver partierna ta sitt ansvar och på allvar diskutera ränteavdragets privatekonomiska och fördelningspolitiska effekter. Det är inte rimligt att politiken belönar hushållen med högst lån.