Anders Borg har bränt av sin stora skattekanon och flera skattehöjningar står nu inför dörren. Det skapar reformutrymme för regeringen och problem för Socialdemokraterna.
För Socialdemokraterna är det främst den egna saktfärdigheten som spelar dem ett spratt. För att genomföra bland annat de höjningar av ersättningarna i bidragssystemen som har aviserats krävs finansiering. Den har dock låtit vänta på sig, även om vissa ledtrådar om vad som kan förväntas har undsluppit Magdalena Andersson (S). Det handlar bland annat om att spara in på myndigheter, försämrade villkor för privat pensionssparande, miljöskatter på bilism och höjda skatter på mindre hälsosamma nöjen som öl, vin och tobak.
Allt detta har nu blivit regeringspolitik. För Socialdemokraterna innebär det att man måste hitta ny finansiering, vilket man kanske inte kan, eller gå ännu längre än regeringen. Väljer man det senare lär debatten komma att handla om nivåer på skattehöjningarna och S riskerar att fastna i bilden av ett skattehöjarparti. Lägg till tanken på en regering också med Vänster- och Miljöpartiets skattechocker och man nästan hör Sveriges stora medelklass springa bortåt.
Den höjda fordonsskatten är knappast något att glädjas över utanför de allra största städerna i landet. Bilen är en nödvändig del av tillvaron och skattehöjningar av det här slaget får mer karaktär av geografiska bestraffningar än miljöåtgärder.
Somliga av regeringens förslag är dock inte utan fördelar. Att studiemedlet höjs med 1 000 kronor på lånesidan samt att 300 kronor av bidragsdelen görs om till lån är inte orimligt. Studiemedlet behöver höjas och det är inte orimligt att studenter själva står för en stor del av det. I förlängningen har det också effekten att ju mer man själv bekostar av sin utbildning desto större krav ställer man både på utbildningen och lönen man får efteråt.
Den största delen av de nio miljarder som de föreslagna åtgärderna totalt förväntas tillföra staten kommer dock från förändringen av avdraget för privat pensionssparande. 2015 ska avdraget sänkas och 2016 ska det tas bort i sin helhet. Då beräknas det ge 4,6 miljarder kronor till statskassan.
Dels är det inte odelat positivt att göra den sortens sparande ekonomiskt fördelaktigt när många snarare skulle tjäna på att öka sina amorteringar. Dels har en av poängerna med skatteavdrag för pensionssparande varit att pensionärer betalar lägre skatt. Regeringens jobbskatteavdrag har ändrat detta förhållande varpå även vitsen för avdraget för privat pensionssparande försvinner.
Även effektiviseringen av myndigheter är ett sunt inslag i svensk politik. Effektiviseringen ska göras av myndigheterna själva och motivationen är att regeringen minskar ökningen av anslag. Gott så.
Det hade varit önskvärt att reformutrymmet i större utsträckning hade skapats genom minskade offentliga utgifter. Det ligger rätt i tiden. Ekonomin är uppåtgående och kan effektivt ta vara på dem som skulle drabbas av offentliga effektiviseringsåtgärder. Det skulle öka såväl reformutrymmet som tillväxten.