Inte så tokigt klimatmöte ändå
Kristdemokraterna på Gotland morrar kraftlöst mot besparingarna på de äldre. Ruth Smeds, Solveig Magnusson, ordförande George Holmer och Gunnar Bergfasth har inte använt partiets maktposition på Gotland.
Foto: HENRIK MONTGOMERY / SCANPIX
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Så är det alltid. När högt uppskruvade förväntningar inte infrias krävs en syndabock. Det må gälla ett misslyckat valresultat, uteblivna framgångar i fotbollens VM-kval eller klimatmötet.
Hemmamarknaden har varit viktigare än ett bindande klimatavtal just nu för de två största förorenarna, USA och Kina. Obama är bakbunden av kongressen och har sjukvårdsreformen som högsta prioritet. Wen Jiabao vill inte för död och pina bli styrd utifrån.
Dålig planering av FN och EU
De fattiga länderna, främst de afrikanska, ställer berättigade krav men brister i enighet. Allt detta har gått att förutse. Det strategiska handlaget och flexibiliteten har förvisso brustit hos det danska värdskapet.
Det är inte per definition så att en statsminister är den mest lämpade att leda komplicerade förhandlingar. Det är som med ett ordförandeskap på en partikongress. Det krävs helt enkelt yrkesskicklighet i den rollen. Här får FN och EU ta åt sig för brister i planeringen.
Mötets storlek har också komplicerat, vilket förstärkts av den stora mängden statschefer som flögs in under de sista dagarna. Inte heller statschefer är per definition skickliga förhandlare. De har sin givna roll. Nu blev det bara för mycket av allting. Alla ville för mycket vid ett enda tillfälle. Det finns alltså många förklaringar till att klimatmötet inte nått ända fram. Men det finns ändå mycket som är positivt, inte minst den enorma fokuseringen på klimatfrågan under det senaste året världen över.
Stora förändringar tar tid
Medvetenheten om klimatfrågans allvar är nog den stora segraren. Statscheferna har tvingats sätta sig in i frågans allvar. Politiker i alla läger har börjat förstå. Internationella organisationer har klimatfrågan högt på agendan. Medborgarna inser allvaret, oroas och vill se en säker lösning.
Klimatfrågan har kommit för att stanna och få sin snara lösning. Men eftersom det krävs stora förändringar i många länders ekonomier så tar det tid. Flera möten är inplanerade, i Bonn i sommar och i Mexico City om ett år.
Uppgivenhet är ingen lösning. Miljöpartiets Maria Wetterstrand kom redan i lördags med konstruktiva förslag på DN Debatt. En allians av klimatprogressiva länder och andra aktörer bör nu gå i spetsen för att inspirera. Förhandlingstaktik bör avlösas av ansvarsfulla åtgärder. Så skall besvikelser mötas.
Bindande överenskommelse
Det finns anledning att vara optimist, trots allt. Därför att medvetenheten har ökat och att klimatfrågan helt enkelt måste få en ansvarsfull lösning. Världens ledare kommer att tvingas till en bindande överenskommelse.
Hoppet står till forskare och frivilligorganisationer som trycker på, liksom till upplysta och engagerade medborgare. Lösningar på stora problem för mänskligheten brukar komma underifrån