Internationellt i Almedalen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Trots att internationalisten Olof Palmes ande svävar över hela arrangemanget. Det var ju han som inledde traditionen med sommartal i Almedalen, som ibland till och med kallades Palmedalen.
Visst talades det mycket om klimatfrågan, men det handlade mest om oss själva och lösningen verkade bestå i att köpa någon av de dyra och alltjämt bränsleslukande "miljöbilar" som Saab och Volvo ställt upp till beskådande. Ingen drog ut konsekvenserna för dem som kommer att drabbas hårdast av vårt resursslöseri: de fattiga länderna i Afrika och Asien.
Smugglade pengar
Det fanns en tid när internationell solidaritet stod högt på politiska agendan och åtminstone socialdemokrater som Olof Palme, Sten Andersson och Anna Lindh vågade tala klarspråk om Vietnam och Palestina, de vitas förtryck i Sydafrika och Portugals kolonialkrig i Angola och Guinea Bissau.
Och när fackliga ombudsmän smugglade pengar i bruna papperspåsar till den sydafrikanska befrielserörelsen, ANC. Pengar som ibland kom från vårt biståndsorgan Sida.
Sverige var det första landet i den demokratiska världen som gav bistånd till befrielserörelser. Så småningom kom också andra rörelser med i kampen mot apartheid och kolonialism, till exempel kooperationen och svenska kyrkan.
Inga protesttåg längre
Man påminns om hur starkt och brett detta svenska engagemang för Afrikas förtryckta var när man läser Birgitta Siléns spännande bok Uppdrag Solidaritet. Arbetarrörelsen och Södra Afrika 1960-1994. Och hur viktigt det var för att visa befrielserörelserna i Afrika att det fanns alternativ till den ideologi som tillhandahölls att Sovjet och dess satelliter i Östeuropa.
Silén sätter punkt för Uppdrag solidaritet 1994, det år då Sydafrika höll sitt första fria val. Sedan var det som om luften gick ur det internationella engagemanget. Det skramlas inte längre med insamlingsbössor på mötena med facket och det ordnas inga protesttåg mot världens orättvisor.
Men det finns motståndsfästen som håller den internationella solidaritetens fana högt. Ett sådant är Palmecentret, där Birgitta Silén numera är biståndschef och Viola Furubjelke generalsekreterare. Broderskapsrörelsen är starkt engagerad i Palestinafrågan.
Gemensamt ordnade de flera intressanta seminarier i Visby, varav ett just handlade om en ny strategi för vårt samarbete med Afrika.
En sådan behövs, av flera skäl. Afrika håller på att förändras. Den ekonomiska utvecklingen börjar ta fart, och synen på Afrika som en evigt understödstagande kontinent håller inte längre.
Engagera oss för Afrika
Men demokratin är fortfarande skör i Afrika, och Kinas och Vietnams ekonomiska framgångar börjar få afrikaner att tro att det krävs auktoritära system för att utrota fattigdomen.
Kriget i Irak och EU:s egoistiska handelspolitik har ökat misstron mot Europa i Afrika, men vår svenska samhällsmodell är fortfarande en förebild för många afrikaner.
Vi kan visa att ekonomiska och sociala framsteg går att förena med demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Därför är det viktigt att vi fortsätter att engagera oss för Afrika.