Jag hoppas att alla haft behagliga jul- och nyårsledigheter. Själv hade jag ljuvliga dagar med familj och släkt (alldeles särskilt härligt med syskonbarnen), med mycket sällskapsspel och tid för samvaro och eftertanke.
Samtidigt vet vi att julen är en tid då många far illa, såväl kvinnor som barn och där finns det många svar på vad som borde göras för att få till stånd en förändring. Det mest angelägna svaret är dock det som handlar om allas våra rättigheter. Rätten till sin egen kropp, rätten till att leva i frihet, utan fysiskt och psykiskt våld. För många av oss självklarheter, men uppenbarligen något som för många måste erövras varje dag, ofta till outsägligt högt pris.
Som medmänniskor och medborgare kan vi alla göra mer, genom så enkla saker som att ta diskussionen om allas lika värde och att inte stå ut med sexistiska eller på andra vis kränkande skämt. Och märker du att någon far illa i din omedelbara närhet – anmäl! Det kan vara så enkelt som det låter: ”ingen kan göra allt, men alla kan göra något”.
Snabbt ökande arbetslöshet
Ett annat bekymmer, som också det leder till ohälsa och marginalisering, är den svenska arbetslösheten, som enligt färska siffror från Eurostat ökar snabbast i Europa – på delad förstaplats med Spanien.
Oerhört oroväckande, men kanske den väckarklocka som regeringen behöver för att äntligen sjösätta en arbetsmarknadspolitik värd namnet. Jag är väl medveten om att en lågkonjunktur hade drabbat även en socialdemokratisk regering, men med tanke på den stigande arbetslösheten framstår det än mer obegripligt att regeringen valde att till exempel skära ner på antalet högskoleplatser.
Dyra krogjobb
Sverige ska byggas med kunskap och i det är en välutbildad arbetskraft själva grundbulten. Var finns offensiviteten? Hur ska Sverige möta framtiden, och konkurrera på en global marknad?
Och hur är det med restaurangmomsen? Hur många jobb gav den? Det påstås att 5 000-6 000 nya jobb tillkommit. Det har satsats ca 5,4 miljarder kronor på insatsen.
Om man räknar snällt på framgången med insatsen har alltså varje jobb kostat runt en miljon kronor. Är det rimligt? Får ”jobbskapande” kosta vad som helst?
Särskilt som det sker parallellt med att kommuner och landsting tvingas varsla välfärdsarbetare, som lärare och sjuksköterskor? Känns det som välinvesterade pengar? Jag är minst sagt tveksam.
Häpnadsväckande förslag
Den stora snackisen de senaste dagarna har ju varit Centerpartiets idéprogram. Roligt för dem! Jag kan dock inte upphöra att förvånas över att man ens på ”idéstadiet” umgås med tankar på slopad skolplikt och månggifte.
Ifråga om den slopade skolplikten uttryckte Eva Nypelius (C) i GT 10/1 att det inte är förenligt med barnperspektivet och jag kan bara instämma. Eva Nypelius reserverade sig emellertid inte mot förslaget om månggifte. Det tycker jag är minst sagt häpnadsväckande. Jag är sannolikt inte ensam.
I det enorma informationsflöde som passerar förbi varje dag såg jag häromdagen ett citat som fastnade.
Orden yttrades av borgmästaren i Colombia och lyder ungefär som följer: ”utveckling är inte att fattiga kör bil, det är att rika åker kollektivt”. Finurligt, och tänkvärt.
God fortsättning på 2013!