Ett isberg har brutit sig loss från Antarktis. Ett massivt sjok, lika stort som två Gotland, driver nu ut i Weddelhavet och kommer troligtvis att ge viss påverkan på havsvattensnivåerna.
Att isberg bryter sig loss är naturligtvis inget ovanligt - det sker med jämna mellanrum. Troligtvis låter skeendet mer dramatiskt än vad det är. Men de dramatiska rubrikerna sätter ett välplacerat finger rakt på klimatångesten.
Även i de scenarion som målas i de allra ljusaste av färger är framtiden för planeten dyster. Sjukdomar, torka, översvämningar och extremväder kommer att bli vardagsmat. På Gotland, och på många andra håll i landet, är vattentillståndet bekymmersamt. Den svikande nederbörden, i takt med vår vattenkonsumtion, vållar problem.
Men klimatångesten kan inte vila på privatpersoners axlar. Den måste bäras av ett globalt politiskt system. Det är lovvärt att privatpersoner spar på vatten, källsorterar, väljer bort flyget, och köper en hybridbil - men klimatet kommer inte att räddas om de kraftfulla politiska åtgärderna uteblir. Den svenska ambitionen att bli världens första fossilfria välfärdsland måste följas med konkreta åtgärder - det handlar trots allt om omställningen av ett helt ekonomisk system. Det är en enorm uppgift. Betydligt större än det isberg som nu flyter i Weddelhavet.