Islamism utan gränser utmanar
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Två kunde inte komma.
Journalisten Salam Karam, känd från press och etermedia, skulle ha talat om "Islamism i Sverige". Men han satt fast i Bagdad, i en situation knuten till USA:s reaktion på dåden 11 september 2001, den i sin omfattning hittills värsta yttringen av våldsam islamism.
Khaled Salih, rådgivare åt regionalregeringen i irakiska Kurdistan, skulle ha talat om "Islam och liberal demokrati". Salih, hemma i Göteborg och professor i statskunskap i danska Odense, hade 9 maj upplevt hur över tio människor i hans närhet dödades i ett attentat i Arbil, den provisoriska kurdiska huvudstaden.
Så stark som kurdernas vaksamhet är mot yttre fiender faller misstanken på deras inre fiende - islamisterna, mest kända som Ansar al-Islam, Islams främjare.
Ansar al-Islam, som anses ha stöd av Iran, har samlat in pengar i Sverige. Här har två män dömts för att ekonomiskt ha stött terrororganisationen. Men de kan inte utvisas eftersom de hemma riskerar att dödas. Av samma skäl har i Norge mannen som kallas Mullah Krekar länge varit skyddad. Han hörs av då och då, senast för sin prognos att eftersom muslimer i väst föder så många barn kommer islamismen av sig själv till oss, fredligt.
Men det finns islamister som inte vill vänta. De anser att islam är utsatt för angrepp. Och då är det rätt att försvara sig - även med terror och hot.
Islamism i Europa är terrordåden i Madrid 2004, i London ett drygt år senare, förberedelser i Tyskland, mord och hot i Frankrike, Nederländerna och Danmark mot människor som anses ha uttalat sig kränkande om islam. Islamism är krav på att muslimer ska få leva under sina särskilda lagar.
Islamismen är global. Den har rötter i rörelser i Indien och Egypten (Muslimska brödraskapet) som uppstod i reaktion mot en liberal påverkan som kom med erövrarna från väst, och därför var dubbelt förhatlig.
Islamisternas mål är omvandling av samhällen som inte lever enligt deras uppfattningar. Islamisterna är få, men de dominerar över den "tysta majoriteten" av muslimer. En bidragande orsak till att majoriteten är tyst är att regeringarna i väst viker sig för extremisterna.
Detta hävdade ett par av föreläsarna på Neo-seminariet, Emanuele Ottolenghi, italiensk statsvetare bosatt i Belgien, och Melanie Philips, brittisk journalist känd för sin bok "Londonistan", om hur staten i det mångkulturellas namn svikit liberala värderingar.
- Demokrati är frånvaro av fruktan, säger Ottolenghi.
Islamisterna påverkar genom att skrämmas. De vet att fruktan tystar.
Ett liberalt samhälle kan inte existera om man inte accepterar att vissa värden är viktigare än andra, säger Melanie Philips. Men mångkulturen, så som den praktiserats i Storbritannien, innebär att alla minoriteters värderingar måste ha samma status som majoritetens.
Magnus Norell är expert på islamistiska rörelser i Mellanöstern, som Muslimska brödraskapet i Egypten, Hizbollah i Libanon, Hamas i Palestina. Norell berättar om ett samtal han på 90-talet hade med Mahmoud Zahar, då som nu ett ledande namn inom Hamas. Det tycks ha varit riktigt gemytligt. Zahar sa:
- Mr Norell, det är verkligen beklagligt att Ni måste hamna i helvetet - för Ni är väl inte muslim?
Fast Norell skulle förstås inte bli ensam i helvetet. Att döma av antalet offer totalt för deras våldsdåd ser islamister även de flesta muslimer som sina fiender.