Sju miljarder, så mycket tror man att skattesmitningen kostar samhället varje år. Sju miljarder skulle kunna ge många krisande kommuner de pengar de behöver för att upprätthålla servicen.
Vid G20-toppmötet i London 2009 startade ett större samarbete mellan skattemyndigheter världen över för att komma åt det globalt ökande problemet med skatteflykt. Idag finns det inte längre några länder som har en sekretess som skyddar skattesmitare.
Detta ledde indirekt till att Sverige införde en amnesti för den som flyttade tillbaka sina pengar till Sverige om de samtidigt skattade för pengarna för de senaste sex åren. Inte oväntat nappade många på detta, hela 9 800, vilket gav 1,8 miljarder kronor mer till staten i skatt.
Alternativet var att riskera åtal för skattefusk. SVT Uppdrag Granskning gjorde en förtjänstfull undersökande journalistik för att få fram vilka som återfört sina pengar till Sverige. De hade svårt att få någon av ”återvändarna” att yttra sig. Fullt förståeligt, den som smusslat undan miljoner är nog inte så pigg på att intervjuas.
Några svarade i alla fall via mejl. Flera visste inte ens att de hade miljoner på konton i utländska banker.
Listan på högt uppsatta personer var inte liten, allt från kommunpolitiker till riksdagsledamöter, stora företagsledare och nära bekanta till kungahuset.
En godsherre tog samtidigt emot jordbruksstöd från EU, samtidigt som han gömde pengar i utlandet. På frågan om han inte såg konflikten i det hela svarade han: ” Det ena är pengar till ett bolag och har inte ett dugg med mina privata pengar att göra.” (sic).
Marianne Kirkemann, riksdagsledamot för M 2006-2010 var en av dem som hade ”glömt” att hon hade oskattade pengar utomlands.
En fråga som man kan ställa sig är, om dessa personer inte visste att de hade miljoner på utländska banker, behövde de alls dem då? Vi vanliga har i allmänhet koll på tusenlapparna och det är nog ytterst sällan vi har glömt bort bankkonton.
När man har så mycket pengar utan att ens veta om det måste något vara snett i samhället. Nu är det här naturligtvis en dålig ursäkt för att man är girig, men ändå.
I det forna bondesamhället bestraffades man efter sin död med att få irra runt som en osalig ande, på Gotland som byse, om man stal eller lurade sig till egendom eller pengar.
Bysen fick ständigt vaka över sitt rov, alltid rädd för att den skulle tas ifrån honom. Vi har ett antal bysar på Gotland, på Fårö minst tre. Kommer vi om några år att få se städernas gator fyllda av bysar som nattetid klagar över att de inte fick behålla de pengar de ljugit sig till?
Huka er befintliga bysar, det kommer att bli trångt i framtiden.