Jag beundrar Olof Palme
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Låt mig först säga att det är några av de yttersta höjdpunkterna i livet ha fått göra jobb med en av vårt land absolut största politiker.
Han ville otvivelaktigt finnas med i landets ledning, men jag fick en känsla av att finast för Olof Palme, det var uppdraget som partiordförande.
Hur är det på Gotland?
Han fick en alldeles speciell glöd i blick och röst när han talade om partiets visioner och när det gällde internationella frågor.
Han var partiordföranden och ledaren, som sådan ägnade han sig mycket åt partiorganisationen, han försummade aldrig att medverka vid en ombudsmannakonferens.
Det var noga att han fick reda på hur det kändes bland medlemmarna "Hur är det på Gotland" var hans ständigt återkommande fråga när han såg mig.
Jag mötte en person som var kunnig, engagerad, begåvad och som hade en värme långt bortom vad hans belackare ville erkänna.
Det var under hans tid som ordförande vi var med om att i stor hemlighet bygga upp socialdemokratiska partier i Portugal och Spanien.
Vi sände folk som var duktiga på organisation. Vi sände papper och utrustning men nästan inga pengar alls. Pengar löper störst risk att komma fel konstaterade Palme. Några få fick vid några få tillfällen under tystnadslöfte liten insikt i vad som gjordes, publicitet hade varit livsfarligt för alla inblandade innanför de ländernas gränser.
Att politiska motståndare hade svårt för Olof Palme kan jag begripa, men att det bland "våra egna" fanns de som inte kunde acceptera att han var ovanligt snabb i huvudet var värre att förstå. Det kändes som ofantligt småaktigt.
Omfördelning av rikedomarna
Som jag upplevde det, så var det mest från LO-sidan som kritiken kom. Hur skulle Palme kunna förstå arbetarnas situation - han som var uppväxt i en ganska förmögen och borgerlig familj? Jag ser det precis tvärtom.
Att arbetarna krävde omfördelning av rikedomarna var bara naturligt och självklart att de blev socialdemokrater.
Palme däremot som tillhörde den sida som skulle betala var en av dem som verkligen fick ta ett genomtänkt och ideologiskt beslut. Han visste säkert vad det skulle kosta på det personliga planet att byta sida.
Jag har tre viktiga förebilder när det gäller män, min egen far Verner, Olof Palme och dansaren Frankie Manning. Mellan de tre skulle jag ha velat arrangera ett möte.
Olof Palme engagerad i hela världen. Verner med hett humör, lokal politiker och engagerad i bonderörelsen.
Frankie svart född i New York på 10-talet, väl medveten om vad fattigdom vill säga.
Palme hade sett både småbrukarens slit och den amerikanska fattigdomen.