Jag fick ringa in freden 1945
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Först kan det vara anledning tala om att jag tillhör den sista årsklassen som gjorde beredskapstjänst under andra världskriget och i maj 1945 var förläggningsorten den goda socknen Gammelgarn.
Jag var en av sju man från det här beredskapsförbandet som blev kommenderade att i Gammelgarn kyrka avlösa klockaren med det rätt tunga jobbet att ringa i kyrkklockan en hel timme.
Det hade nämligen från ärkebiskopen i Uppsala kommit direktiv att det skulle ringas för freden i alla Sveriges kyrkklockor i en timme. Eftersom det på den tiden knappast hade påtänkts några eldrivna ringverk, så tog man hjälp från militärförläggningarna,
Och den här kommenderingen var det nog ingen som upplevde annat än något av det mest positiva, just denna sortens dittills något ovanliga militära verksamhet.
Allra högsta beredskap
Men det var mycket som skakade de här dramatiska majdagarna. Till exempel hade vi natten innan det som jag nämnde här ovan, varit med om den allra högsta beredskap, som nog kunde tänkas.
Vi fick inte klä av oss när vi gick till sängs, även marschkängorna skulle vara på, och geväret skulle vara med i sängen.
Självfallet undrade vi vad som stod på, men ingen förklaring gavs. Så småningom fick vi veta att den tyska kapitulationen i sin första fas inte inbegrep Norge.
Den svenska försvarsledningen hade då hastigt beslutat att om en sådan kapitulation inte kom, så skulle svenska förband gå in i Norge och hjälpa till. Vi skulle då bli i krigstillstånd med Tyskland, och därför den här utomordentliga skärpningen av beredskapen även i gotländska beredskapsförläggningar! Men det kom ju bara att handla om timmar, men är nog inte så helt känt och omtalat i andra världskrigets historieskrivning.
Noterbart här är att vi meniga beredskapssoldater fick nästan ingen information alls om världsläget.
Den enda gången under sammanlagt sexton månaders militärtjänst var den 20 juli 1944, då vår kompanichef ställde upp kompaniet och gav en kort information om attentatet mot Hitler!
Finland ett av offren
När vi nu ändå bläddrar lite i krigsminnen, kan vi kanske något kommentera, och kanske även komplettera Rolf K Nilssons helsidesanalys i GA från förra fredagen.
Visst var Molotov-Ribbentrop-pakten enbart en självbevarelseåtgärd från båda sidor, man ville försäkra sig om att en tänkbar kommande fiende höll sig lugn så länge som möjligt.
Men det sovjetiska underrättelsesystemet hade nog tagit reda på Hitlers planer att göra jorden till en tysk planet och ett av offren blev ju Finland.
Upptakten till vinterkriget var ju de ryska territoriella kraven, där Hangö-basen skulle skydda inloppet till Finska viken.
Finska Karelen skulle ge möjlighet till att skapa en rysk skyddszon kring dåvarande Leningrad, och Petsamoområdet skulle ge Sovjet en isfri hamn att medge hjälp från västmakterna.
Man fruktade vad som komma skulle, och det kom ju också. Man diskuterar idag livligt om ryssarna bör be om ursäkt för att de ockuperade baltstaterna under femtio år efter kriget.
Ryssarna förnekar ockupation, men visst var det en sådan. Även här en frukt av självbevarelsedrift. Med tanke på de politiska strömningar som under mellankrigstiden då och då trängt fram i Baltikum, så fruktade Sovjetstaten att här kunde etableras ett uppmarschområde.
Ryssland i EU och Nato!
Det var ju så att när andra världskriget var slut, tyskarna hade besegrats, så ville ju Churchill gå vidare och knäcka den andra, då ytterligt försvagade diktaturstaten Sovjet också, men han fick inte de militära segrarna Eisenhower och Montgomery med sig.
Läser vi sedan vidare i Rolf K Nilsson-analysen, så finner vi att hans ryss-skräck inte gett med sig. Och visst är det väl så att han Putin mopsar upp sig lite då och då, men vi i västerlandet provocerar ju honom också lite då och då.
Samtidigt som han har interna bekymmer. För det är ju så att efter att man lyckats kasta av sovjet-oket, har man inte klarat av att, ännu i vart fall, bygga upp en fungerande demokrati.
Men Du Rolf K Nilsson, Du vet mitt recept hur vi skall kunna eliminera ryss-skräcken, ERBJUD RYSSLAND MEDLEMSKAP I BÅDE EU OCH NATO, så är det fixat!
Egentligen är det ju alldeles förfärande att vi inte kommit längre i ansträngningarna att hitta andra jobb åt världens vapensmedjor, terrorattacker, självmordsbombare, och inbördeskrig!
Så Putin lär väl få morra ett tag till!