Replik till Vera Svensson
Vera Svensson kommenterar på Folkbladets sida min lördagsledare om regionens ekonomi med att jag ”inte tänker längre näsan räcker”. Jag överlät till läsarna att avgöra om texten var populistisk eller realistisk, men tydligen passade inget av dessa alternativ Vera S.
Nåja, jag vidhåller min uppfattning att varje gång hotet om nedskärningar kommer på tal nämns skola, vård och omsorg och risken för personalminskningar ”på golvet” – alltså minskad lärartäthet och färre hemtjänst- och vårdpersonal. Aldrig någon diskussion om minskning av administrationen- eller alla strateger. Känns ibland som en tjänst på ledningsnivå är en tjänst för evigt, medan samma tänk inte råder för medarbetarna på fältet.
Tydligen en öm tå, eftersom Vera Svensson uppfattar det som den vanliga klagovisan.
Det är helt riktigt att turismen är en viktig del av Gotlands näringsliv. Men för att landskapet utanför Visby ska uppfattas som turistinbjudande och fungerande förutsätter det att här bor folk året runt och detta kräver basal service och trygghet som räddningstjänst och ambulansverksamhet över hela ön inom rimlig tid. Fungerande sjukvårdsinrättningar och skolor utanför Visby och en kollektivtrafik med linjesträckning anpassad efter dagens pendlingsmönster. Bara några exempel, det finns många fler.
Och då kanske vi inte på allvar har råd att driva projekt som kryssningskaj och nytt badhus
Som avslutning slår Vera S. sedan knut på sig själv med texten: ”Det är inte stor mening med räddningstjänst om det inte finns företag som vill leva och verka på landsbygden. Eller ambulanser om det inte finns bofasta som behöver dem.”
Det är just ovanstående som jag i otaliga texter försökt argumentera för: Finns det inte trygghet på landsbygden vill ingen bo där. Därför ska räddningstjänst och ambulans finnas kvar, försvinner de försvinner också nybyggarna.