Att beskriva sitt julfirande är inte enkelt då det trots alla traditioner ändå finns variationer. Julen är nog den mest traditionsrika högtid vi firar. Många av traditionerna går långt tillbaka i tiden och jämförs över generationer. En del har vi gemensamt medan annat finns enbart i familjen.
Utifrån dessa traditioner byggs en bild av julfirande som delas av alla men där många egentligen inte känner igen sig. Det är många som inte firar med familj eller släkt utan i en oönskad ensamhet.
Andra har ångest då missbruksproblemen ligger runt hörnet och där våld inte är ovanligt. Andra har stora svårigheter att kunna leva upp till handelns bild av konsumtion av såväl mat som klappar då de helt enkelt inte har råd.
Friden och glädjen
Det finns många bilder av julfirande med såväl innerlighet, värme som skräck och vemod. Och det är precis som livet i övrigt. Kanske att vi emellanåt har en övertro på att vi med hjälp av traditioner, ritualer, prylar, mat och dryck kan hålla vemodet i schack och bevara den värme som alla människor behöver.
Jag möter alltfler människor som hittar sina alldeles egna mönster för sitt julfirande och allt med målet att få just den där friden och glädjen som skulle vara synonym med julen.
För mig personligen är julen framförallt en tid för gemenskap med de allra närmaste. Min saknad finns när familjen inte är komplett av en eller annan anledning. Visst är det gott med skinka och lutfisk och glad blir jag över julklapparna men allra viktigast är ändå att få tiden till att umgås.
Och den person som ändå står i centrum för vårt julfirande är en enkel liten flicka från Betlehem som visade verklig kvinnokraft - Maria. På utställningen Kvinnfolki på Länsmuséet (sista dagen är nyårsafton!) finns många starka kvinnor representerade.
Och i berättelsen om kristendomens ofta brutala inflytande på Gotland finns samtidigt berättelsen om hur starka och självständiga kvinnor på ett självklart sätt kunde ta till sig berättelsen om Maria. Det orädda, enkla men oerhört starka! Där någonstans finns också min jul och mitt julfirande och när jag dessutom får vara nära min egen "Maria" som i dessa dagar återigen gör mig till morfar, då är julen allt det som ens längtan kan stå för.
På samma sätt hoppas jag att du hittar den glädje och ro som ligger till grund för ett steg in i 2011!