Den här krönikan var egentligen tänkt för andra ämnen, men det är för mig oundvikligt att "nappa" på det Eva Bofride skrev 17.12.2011.
Det är en ganska saftig anklagelse som vädras, nämligen att vi socialdemokrater efter valet med berått mod skulle ha skyfflat över ansvaret för barn- och utbildnings- och hälso- och sjukvårdsnämnderna till Vänsterpartiet och Miljöpartiet allena.
Inget kunde vara mer felaktigt, men jag måste ju berömma Eva Bofrides konspiratoriska sinnelag, väl värt en juldeckare.
Många som står bakom
Jag saknar insyn i hur det fungerar om borgerligheten styr Gotland, men hela Socialdemokraterna Gotlands grundtanke när vi gick till val, och sedermera fick väljarnas förtroende, var att regera Gotland tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.
Stefaan de Maecker (MP) leder hälso- och sjukvårdsnämnden, men vi är många som står bakom honom. Tar han "stryk", tar hela majoriteten stryk med honom. Detsamma gäller för Brittis Benzlers (V) ledarskap i barn- och utbildningsnämnden. Hon står inte ensam, utan leder nämndens arbete med alla oss andra i ryggen.
Eva Bofrides påstående säger nog mer om det hon känner till om borgerlighetens politikers ensamhet under förra mandatperioden, än om hur det nu ligger till. Jag vill också helt kort poängtera, apropå det Eva Bofride skriver om Håkan Juholt, att Sverige med största sannolikhet hade sett annorlunda ut med en socialdemokratisk regering.
Jag betvivlar starkt att en socialdemokratisk regering hade lämnat kommuner och landsting åt sitt öde, med följden att många ser sig nödda och tvungna att höja kommunalskatten. En skatt som fungerar långt sämre fördelningspolitiskt än den progressiva statsskatten.
Ett konjunkturstöd i kristid vore också självklart.
Klyftorna ökar
Håkan Juholts besök på Gotland var för övrigt en riktig energikick. Efter höstens drev var det skönt att se att Håkan Juholt klarat sig helskinnad och att hans och därmed den svenska Socialdemokratins färdriktning inte är i fara.
Ett jämlikt och rättvist samhälle är fortfarande möjligt, men det kräver enormt mycket arbete. Sverige är i det avseendet inte på rätt väg; klyftorna ökar och kommuner och landsting blöder, vilket alltid får störst konsekvenser för dem som redan har det svårt.
Jag önskar mig en aktiv fördelningspolitik i julklapp, men inser att jag kan få vänta ett bra tag. Slutar kämpa för det, gör jag emellertid inte!
Avslutningsvis vill jag önska alla er som läst ända hit, en riktigt God Jul. Hoppas ni får möjlighet till vila, glädje och fin samvaro. Glöm inte heller julens kärleksbudskap.
Förståelse och mångfald
Om ni har möjlighet, läs Lisa Bjurwalds "Europas skam"; om främlingsfientliga rörelser på frammarsch. Angelägen. Skrämmande. På riktigt. Och väldigt långt ifrån julens kärleksbudskap.
Det hänger på oss att förändra det politiska samtalet, främja förståelse och mångfald, istället för intolerans och enfald.