C-PERSPEKTIV
Snart en månad har nu gått sedan valet. Jag vill tacka för all den uppskattning jag möts av, från precis alla jag pratat med, för mitt riksdagsarbete den gångna mandatperioden. Så mycket beröm jag möts av, det värmer gott. Jag har landat i att vara stolt över det jag åstadkommit i riksdagen. Trots att valvinden inte gav något förnyat mandat denna gång.
Jag känner mig inte färdig med rikspolitiken. Därför har jag valt att kandidera till att bli vice ordförande för Centerpartiet i Sverige. Vid sidan av partiledarvalet som blir superspännande, så ska partiet också utse en ny vice partiledare efter Linda Modig som valt att sluta. Jag erbjuder här min erfarenhet och mitt ledarskap för att jobba med partiets fortsatta utveckling. Jag ser att det behövs ledande företrädare som har en stabil förankring på landsbygden och som kan driva dessa frågor. Vart denna kandidatur leder vet ingen, men försöker man inte så vinner man heller inte.
Ännu väntar vi med spänning på hur Ulf Kristersson ska få ihop landets styre. Ska Liberalerna få vara med i regeringen? Hur mycket genomslag får SD för sin politik? Hur ska de styrande klara att leverera alla dyra vallöften, speciellt när vi närmar oss en lågkonjunktur? Kommer gängvåldet att upphöra nu, eller bara kritiken från de konservativa att regeringen inte löst frågan? Kommer statssubventionerad kärnkraft att lösa ”elkrisen” snabbt och billigt? Jag ser framför mig ännu en synnerligen stökig mandatperiod i riksdagen.
På Gotland fann Socialdemokraterna och Moderaterna varandra och bildar nu styre. Spännande tycker jag att det ska bli på många sätt. Därmed faller nu blockpolitiken för gott även på ön, det tycker jag i grunden är bra. Intressant att M nu väljer att samarbeta med S med exakt samma skäl som Centerpartiet gjorde i riket 2018, nämligen att huvudsyftet är att stänga ute SD och att ön måste styras. Jag ser fram emot att läsa ett 50-tal raljerande krönikor från Mats Linder, men nu med udden riktad mot Moderaterna istället, för sitt svek mot Alliansen!
Moderaterna – för (s)äkerhets skull, tror jag kommer att få en annan innebörd framöver jämfört med valbudskapet. Den vänstersväng som nu Moderaterna gör ska bli intressant att följa. Vinner Socialdemokraternas eller Moderaterna kampen om budgeten, där S-traditionen har varit i det närmaste nollbudgetar? Hur blir det med konkurrensutsättningen av offentlig verksamhet, stridsfrågan nummer ett till valet från vänsterhåll? Orkar Socialdemokraterna stå upp för skolbeslutet, eller viker de ned sig för Moderaternas krav på färre skolor? Ska vi fortsätta att bygga vindkraft på Gotland?
Politiken är i ständig förändring, vilket är orsaken till att jag tycker det är så spännande. Frågan är bara om väljarna hänger med i dessa snabba svängningar?