Nu börjar jag bli riktigt irriterad på den snedvridna debatten kring de dyra fraktkostnaderna, som näringen på Gotland dras med, efter att ha läst Eva Nypelius krönika i gårdagens Gotlänningen.
Den 9 januari i år inbjuder Lantbrukarnas riksförbund (LRF) till ett möte på Arla i Visby där de presenterar delar i sin kommande utredning kring färjetrafiken, samt tar upp den akuta frågan kring fraktkostnaderna.
LRF vill ha snabb lösning
Arlas Platschef i Visby Göran Nährström, redogör vid samma möte hur dessa fraktkostnader påverkar tillverkningen av den gotländska A-filen.
Vid mötet ställs frågan särskilt till mig och Gustaf Hoffstedt hur riksdag och regering snabbt kan agera i frågan för en lösning, helst innan sommaren?
Mitt svar är ett utskottsinitiativ i riksdagens trafikutskott, men jag tror samtidigt att till sommaren finns det ingen möjlighet till lösning. Dock behöver frågan påskyndas om det skall hända något.
Gustaf Hoffstedt uppmärksammar mötet på att det är en minoritetsregering i landet och beroende på hur mycket man vill smutsa ned sina händer, är Sverigedemokraterna (SD) tungan på vågen.
Det var och är för mig otänkbart att vi i oppositionen skall förhandla med (SD) för att lösa frågan, utan vi måste ha en bred politisk överenskommelse för att få en långsiktighet.
Den 23 mars antar LRF-stämman på Gotland ett uttalande där man kräver att: "regeringen omgående beslutar att ge det gotländska näringslivet konkurrensneutrala villkor för färjetrafiken mellan Gotland och övriga Sverige samt att ge direktiv att så även ska ske i kommande avtal" och att "Statens prispolitik när det gäller Gotlandstrafiken fungerar som en långsam kvävning av företagen på Gotland."
Den 28 mars uppvaktas trafikutskottets ledamöter från LRF och Region Gotland med hjälp av mig för den rödgröna sidan och av Gustaf Hoffstedt för allianssidan i frågan om Gotlandstrafiken och om de akuta höga fraktkostnaderna.
Vill skynda på regeringen
Jag bad mina rödgröna kollegor att titta på mina motioner som direkt berör detta. De meddelar mig att de tänker yrka bifall till dessa och hoppas att uppvaktningen som ägde rum 28 mars skulle ge det breda politiska stöd som frågan behövde.
Vid trafikutskottets sammanträde i maj när motionerna behandlas, får de oväntat stöd från (SD).
Istället för att alliansen då förhandlar med de rödgröna om ett tillkännagivande till regeringen för att få frågan på ett tydligare sätt på regeringens dagordning, drar de igång en mediadebatt med krigsrubriker som "Katastrof" för Gotland och gotlänningarna och att jag och de rödgröna vill lägga kostnaden på näringen.
Vilket inte är sant. Min motion innebar en avveckling av Gotlandstillägget under ordnade former, precis som Tillväxtanalys föreslagit. Och sedan bytte (SD) fot och stödde de borgerliga.
Har Centern gett upp?
Eva Nypelius tvivlar i sin krönika på hur troligt det är att staten skall skjuta till pengar då kommande trafik inte får kosta mer enligt regeringens direktiv till Trafikverket.
Eva Nypelius ifrågasätter även den tidigare Socialdemokratiska regeringens agerande i färjetrafik frågan. Har Eva Nypelius kapitulerat? Har Eva Nypelius glömt att (S)-regeringen sköt till pengar år 2005 och avvärjde då högre kostnader för färjetrafiken?
Jag beklagar att beskedet från riksdagsmajoriteten nu tydligt säger; ge er till tåls till år 2017, då ett nytt färjeavtal skall träda i kraft.