Jag tror inte på miljöpartiet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Skälet är allvarlig oro över den förda politiken. Dels upplever jag miljöpartiet som fientligt inställt till traditionella arbetarevärderingar bland annat i fråga om sådant som framgångsrikt reglerat vår arbetsmarknad.
Dels är jag besviken över den energipolitik som ett litet parti tvingat på en hel nation.
Plånbokens tjocklek avgör
När samarbetet inleddes kunde jag inte tro att socialdemokrater och vänsterpartister skulle acceptera en inställning, som innebar att tillgången på livsviktig energi skulle bestämmas av plånbokens tjocklek.
Följderna av den förda politiken har blivit att energin blivit så dyr att den fattige inte kan köpa utan att inskränka på annat, till exempel på svenskproducerat livsmedel.
Den rike fortsätter ju att slösa, det ser vi på mängden stora stadsjeepar. Att oljan blir en bristvara är alldeles klart.
Men avstånden till service förändras inte hur mycket skatt man än lägger på drivmedel. De som har några mil att köra förändrar inte körbeteende ett dugg om bränslet kostar 5 kronor eller 15 kronor.
När den absoluta smärtgränsen är nådd får de sluta köra bil helt och hållet - om östergarnsbon har ärende i Visby räcker det inte att komma till Roma.
Att tätortsbor kan undvara bilkörning är klart. Men man tar inte cykel till nämndsammanträdet eller handeln i Visby om man bor fem mil bort.
Däremot hade det varit mycket mera begåvat om staten satsat på egen forskning dels på en fordonsmotor som klarar sig på tre deciliter bensin per mil.
Det finns trovärdiga tekniker som anser att detta är fullt möjligt, men de blir snålt behandlade i sin forskning.
Bilfabrikanter som vill sälja på den svenska marknaden kunde åläggas att ha ett sådant fordon med i sin fordonspark.
Sådana fordon kunde ha getts olika lättnader. Dels kunde staten och jordbruket ha forskat och kraftsamlat omkring ett alternativt drivmedel.
Allt dyrare energi
Detta hade gett möjligheter för konsumenterna i stället för dagens energiplåga. Jag vet att det funnits en fyradecilitersgräns under diskussion men inget händer. Förbrukningen hos de flesta fabrikat har tagit halt vid cirka sex deciliter.
Tillgången på elektricitet och priset är en annan besvikelse. För en vanlig småhusägare har avregleringen endast betytt ökade kostnader och besvär, ökade skatter har bara fått till följd att det blir "kallare".
Naturligtvis går det att skruva ner termostaten men var detta verkligen den yttersta meningen.
Redan före alla skatteomläggningar var det lönsamt att isolera och förbättra bostäderna. En av vårt lands stora fördelar för industrin har varit låga energikostnader. Miljöpartiet går i spetsen för att såga av den gren vi alla sitter på.
Oavsett alla muntra tillrop om att framtiden tillhör de små företagen, så är det fortfarande de stora varuproducerande industriföretagen som ger förutsättningar för mindre underleverantörer.
Det är växelspelet mellan stora och små företag, som ger dynamik i vår produktionsförmåga. Socialdemokraterna hade förmodligen löst problemen bättre med något annat parti.
Det är sant att jag förespråkar att använda kärnkraft. Inte så många vågar klart ta ställning för de verken, det är ju inte politiskt opportunt men det finns flera och "större" socialdemokrater än jag som har den uppfattningen.
En ny folkomröstning skulle mycket väl kunna få ett "ja" till fortsatt drift och ny forskning.
Av ovan nämnda skäl tycker jag att det är olyckligt att miljöpartiet fått ett oproportionerligt stort bestämmande över svensk politik.
I avsaknad av politisk ideologi stödjer de ena dagen moderaterna för att nästa dag alliera sig med vänsterpartiet.
Kastar bort pengar
Det är en politisk oförskämdhet att i debatten placera miljöpartiet till vänster i svensk politik.
Gång på gång spelar de ut den socialdemokratiska regeringen mot de borgerliga partierna, skapar utgifter som det inte finns täckning för eller kastar bort pengar, som hade gjort mycket bättre nytta inom äldrevårdens oändliga behov.
I fråga om energipolitiken känns det inte som landets ledning är med folket utan snarare mot medborgarna.