Bofride menar att jag håller fast vid att välfärden, tryggheten och empatin försvagats i Sverige sedan 2006, och det stämmer. Jag tog upp en lång rad konkreta exempel i min spalt igår. Med hjälp av MP har de borgerliga sett till att fler får undantas turordningsreglerna och många förslag har lyfts, om bland annat att helt slopa turordningsregler för småföretag. Facket håller emot, men steg för steg baxas anställdas rättigheter undan. Inget företag kommer att erkänna att någon "fått sparken enbart för att de varit kritiska på jobbet", men kallar det "samarbetssvårigheter".
Och ja, SSU gör en del puckade kampanjer. Som att samla in strumpor mot ungdomsarbetslösheten. Poängen med det är mycket oklar och inte särskilt begåvad i mitt tycke. En och annan olaglig affischering har säkert också ägt rum. Skillnaden är att SSU:s kampanjer aldrig bottnar i hat mot organisering eller förakt mot människor.
Kritik mot att företag sparkar egen personal och tar in bemanningsföretag har Annie Lööf beskrivit som en "dolkstöt mot svaga grupper". I riksdagen har Lööf lagt motioner om att skrota LAS och har argumenterat ivrigt mot kollektivavtalen. Jag uppskattar att Bofride tar avstånd från (C)-kampanjer för att krossa facket och arbetsrätten, men det är svårt att bortförklara med ungdomlig iver. Annie Lööf är trots allt partiledare för det parti som står bakom Gotlänningen.