Jaget först och partiet sedan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Nu senast uttalade han sig om partiledaren Mona Sahlins strategiska vägval inför valet 2010. Han tycker att det är dumt att låsa vid regeringsalternativ inför nästa val.
Inte direkt vad Sahlin längtar efter att höra. Först tvingades hon backa från avståndstagandet från vänsterpartiet efter en intern proteststorm. Nu får hon höra att hon inte borde koppla sig med vare sig miljöpartiet eller vänsterpartiet över huvud taget. I stället borde hon "vårda hemmabasen" och i övrigt låta bli att cementera blockpolitiken, meddelar Nuder.
Det är uppenbart att Nuder, trots att han sitter i partiets verkställande utskott, struntar helt i att visa upp någon slags solidarisk front med sin partiledare. Liksom Göran Persson helt struntade i sitt partis intressen då han för några månader sedan berömde den borgerliga regeringen för dess ekonomiska politik.
Professorn i sociologi Hans L Zetterberg har observerat en förändring i den svenska politiska geografin. Han menar att vänstern som ideologisk kraft fortfarande har Sverige i ett starkt grepp men att det socialdemokratiska partiet raskt har förlorat i potens de senaste åren. Det är inte längre statsbärande, som det populärt har hetat. Nu är det ett parti som alla andra, låt vara med relativt många väljare bakom sig. Som bakgrundsteckning till Nuders och Perssons nonchalans är det intressant. Hade man hört avgångna partiledare och partiledarkandidater agera så ohämmat i offentligheten för femton år sedan?
Knappast. Kontrasten kan göras mot Ingvar Carlsson, socialdemokratisk partiledare på den tid då partiet faktiskt höjde sig över de övriga i nimbus. Carlsson har under de år som förflutit sedan han avgick inte yttrat ett enda för partiet ofördelaktigt ord. Sådant hör inte hans generation av socialdemokrater till.
I dag är det annorlunda. Nu är det kutym att politiker skriver böcker så fort de lämnat sin post där de gör upp med både det ena och det andra utan hänsyn till annat än det egna eftermälet. I det avseendet finns ingen som helst skillnad på socialdemokrater och andra.
När en institution förlorar sina traditioner är det ett tecken på att något har hänt. Den socialdemokratiska elitens förlorade känsla för sitt partis hederskodex är ett tecken så gott som något på att Hans L Zetterberg har rätt.