Jakten på den försvunna skatten
Foto: David James
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Å ena sidan hävdar Eva Nypelius att man måste ha fokus på "befolkningsutvecklingen och tillväxtskapande insatser" i framtiden. Och då är långsiktiga skattesänkningar, så att Gotland åtminstone närmar sig riksgenomsnittet, en viktig parameter.
Å andra sidan väljer Eva Nypelius och alliansen nu att ställa in alla planer på att sänka kommunskatten under resten av mandatperioden.
Så man koncentrerar sig på befolkningsutveckling och tillväxt genom att ignorera en av de viktigaste faktorerna för att skapa just befolkningsutveckling och tillväxt.
Jag förstår det inte.
15 öre på kommunalskatten är naturligtvis inte ett stort steg. Och nästa steg som skulle tagits 2010, 25 öre, var inget stort steg det heller. Men det var åt rätt håll. Vad skickar det för signaler till väljarkåren när man med nöd och näppe lyckas sänka skatten med 10 öre, inför förra året, och sedan kör fast? Inte ens de första små babystegen mot en drägligare skattenivå lyckas man ta ut.
Eva Nypelius menar att så här ser verkligheten ut nu. Förutsättningarna har förändrats. Jämfört med kalkylen i våras så har prognosen om kommunens skatteintäkter (med mera) under 2009 försämrats med 73 miljoner kronor. 15 öre i skattesänkning skulle ha försvagat budgeten med 14 miljoner kronor. Då får man, sade Nypelius, "bita i det sura äpplet" och ge upp de planerade skattesänkningarna.
Något ligger det ju i vad Nypelius säger. Men samtidigt: Kommunens budget går loss på i runda slängar 3,8 miljarder kronor. Att man inte "lyckas" hitta 14 miljoner till en skattesänkning i denna gigantiska kostnadsmassa betyder att man inte VILL sänka skatten. Och man VILL inte göra de prioriteringar som hade krävts. Jag tror att det är ett misstag.
Jag misstänker att alliansen i kommunen har gjort följande övervägande: i nuvarande läge kan en skattesänkning provocera många. Speciellt marginalväljare. Sannolikheten att behålla makten efter valet 2010 är större om vi väntar. Kärnväljarna behåller vi ändå.
Det är samma kalkyl som alliansen gjort i fråga efter fråga på nationell nivå. Man överger sådant som är viktigt för kärnväljarna för att attrahera mittenväljarna.
Har det varit effektivt? Nix. Oppositionens försprång i opinionsmätningarna kunde väl knappast ha varit större än det är.
Jag tror alliansen på Gotland, och i Sverige, måste tänka om. Och tänka så här: Utan glada kärnväljare blir man inte vald.