Sverige är ett tydligt exempel på att höga skatter och en stor offentlig sektor går att kombinera med god ekonomisk utveckling. Samtidigt är det uppenbart att den svenska ekonomiska utvecklingen sedan 1990-talskrisen till stor del är beroende av att vi under denna period har krympt vår offentliga sektor. Det visar nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson i sin bok "Varför går det bra för Sverige?".
Det är uppenbart att delar av den offentliga sektorn gynnar ekonomisk utveckling. En fungerande rättsstat skapar trygghet och tillit, så att vi inte behöver lägga alltför stor kraft på att försäkra oss om att överenskomna affärer faktiskt ska genomföras.
Gemensamt organiserad och finansierad utbildning låter fler bli specialister och därmed öka produktiviteten, än i samhällen där bara eliten kan utbilda sig. En alltför stor offentlig sektor, finansierad av höga skatter, hämmar dock tillväxten.
Från 1947 till 1982 ökade de svenska offentliga utgifternas andel av BNP från 20 till 67 procent. I samband med den ekonomiska krisen i början av 1990-talet nåddes den absoluta toppen - 1993 låg utgiftsandelen på 72 procent. 2011 har den sjunkit till drygt 50.
I decennier syftade svensk politik till att tränga ut lågproduktiva jobb och på så sätt få en sammanpressad lönestruktur. En sådan politik skapar incitament för teknisk utveckling och effektivisering. Människor byts mot maskiner. Låter det negativt? Tänk då på yrken som timmerflottare.
Men jakten på högproduktiva jobb har gjort personalintensiva tjänster, som hushållsarbete och trädgårdsskötsel, dyra. Svenska män lägger i snitt fyra timmar i veckan på att renovera och underhålla den egna bostaden. I USA är samma siffra 2,8, i Japan mindre än en timme. Även om såväl kvinnor som män i USA lönearbetar mer än vi gör i Sverige har de i snitt tre timmar mer fritid varje vecka. Både män och kvinnor i USA lägger mer tid på barnen än vi svenskar gör. Vi lägger istället mer tid på disk och städning.
På sikt kan skattelättnader som Rot och Rut ge svensken mer fritid, och ge fler, även individer utan högre utbildning, möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Samtidigt kan Sverige behålla en internationellt sett stor offentlig sektor, och ett förhållandevis högt skattetryck.
Men ett viktigt skäl till att Sverige i dag klarar sig bra är just att den offentliga sektorn har börjat krympa, dessutom på rätt sätt. Striden om morgondagens ekonomiska politik lär vinnas av de som inser att den smarta, snarare än lilla, staten är vad som måste ersätta den stora.