Jakten på makten kan få eftersmak

Foto: MAJA SUSLIN / SCANPIX

Politik2010-09-10 04:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Tänk er: klockan är 22.00 på valnatten, rösterna är nästan färdigräknade och Sverigedemokraterna har precis kommit över fyraprocentspärren. Alliansen blev största block men har inte egen majoritet, de rödgröna skulle kunna fälla regeringen, men bara med SD:s hjälp.
Statsminister Fredrik Reinfeldt håller tal och - likt Göran Persson 1998 - säger:
- Vi regerar vidare.
Debatten blir inte nådig. Han gör 1991 all over again. Då den borgerliga regeringen räknade med indirekt stöd från Ny Demokrati - och fick det också.
Skillnaden är dock att nu har vi en alliansregering och för att den ska fällas krävs en majoritet i riksdagen.
Om nu Mona Sahlin med rödgröna kamrater vill gå samman med Sverigedemokraterna för att fälla regeringen får de förstås ta ansvaret att regera tillsammans också.
Men alliansen kan bli tvungen att trots detta utöka samarbetet. Miljöpartiets regionala distriktsordföranden menar i en undersökning som Svenska Dagbladet gjort att de gärna ser ett borgerligt samarbete framför att ge Sverigedemokraterna makt.
Och tja, det verkar ju inte så dumt. Att ge Sverigedemokrater makt vill inget av de sju riksdagspartierna. Trots det säger språkröret Peter Eriksson stopp och belägg. Inte kan väl Miljöpartiet samarbeta med Moderaterna. Dessutom menar Eriksson att man ska hålla de allianser man lovat, och nu är det Miljöpartiet plus Socialdemokraterna som är lika med sant.
Peter Eriksson har förstås en valtaktisk poäng. Makthunger brukar historiskt sett straffa sig. Minns Folkpartiledaren Bengt Westerberg som 1994 sa att han gärna samarbetar med Socialdemokraterna efter valet, om majoritet gives. Men allra helst ville Westerberg sitta kvar i den borgerliga regeringen. Det blev Bengt Westerbergs sämsta val och han avgick snart därefter.
Peter Eriksson och Maria Wetterstrand kommer oavsett valresultat att avgå nästa år - för det stipulerar stadgarna för partiet. Men de vill likväl gå till historien som duon som gjorde Miljöpartiet till ett stort parti, och därför får nu de regionala ordförandena bassning.
Men om sådär tio dagar kan Eriksson få äta upp sina ord - för om olyckan är framme och Sverigedemokraterna sitter i riksdagen är det de andra partiernas skyldighet att inte ge dem makten som vågmästare.
Får då inget av blocken egen majoritet är det rimligast som Fredrik Reinfeldt säger; att de som blir störst också regerar. Samt att de i det minsta blocket ibland kan tänka sig samarbete över blockgränsen. Viktigast måste ändå vara att hålla populistrasisterna borta från makten.