Fredsprocesser är fortfarande männens arena. Därför misslyckas de ofta eftersom kvinnors kunskaper och erfarenheter inte tas tillvara.
Freden är ju gemensam, varhelst den behöver skapas och förhandlas fram. Freden är lika viktig för kvinnor som för män. För att inte tala om hur viktig freden är för barn och unga.
Siffrorna är många och nedslående under senare år:
¤ Vid de 24 största fredsförhandlingarna sedan 1992 har endast åtta procent av förhandlarna och tre procent av medlarna varit kvinnor.
¤ FN har aldrig utsett en kvinnlig chefsmedlare.
¤ 84 procent av FN:s fredsbevarande insatser leds av män.
Manlig dominans
Lägg därtill att 89 procent av FN:s särskilda representanter och sändebud är män och att 84 procent av medlemsländernas FN-ambassadörer är män. Märkligt att så är i vår tid.
Om detta står att läsa i en rykande färsk rapport från organisationen Kvinna till Kvinna, "Equal Power - Lasting Peace".
Det är en unik rapport som bygger på fältstudier och intervjuer med 79 kvinnor i Armenien, Azerbajdzjan, Bosnien-Hercegovina, Irak, Demokratiska republiken Kongo och Liberia. I alla dessa konfliktländer spelar kvinnor och kvinnoorganisationer en viktig roll för att lösa konflikter i lokalsamhällen och för att få vardagen att fungera.
Undantaget Liberia
Men kliver man upp några steg där samtal pågår om fred och återuppbyggnad, då är dörrarna stängda. Så när som i Liberia där starka kvinnor tagit täten, vilket också prisades förra året av den norska Nobelkommittén.
När kvinnors behov och erfarenheter osynliggörs kan fredsprocess och återuppbyggnad aldrig bli hållbar. Detta vet världssamfundet. Detta vet FN.
Ändå utesluts kvinnor trots att säkerhetsrådet för över tio år sedan beslutat om resolution 1325 som just kräver kvinnors deltagande i fredsförhandlingar. Måtte Jan Eliassons som ny i FN-toppen med omtänksam klarsyn bringa reda i dessa orimliga ofullkomligheter.
Ser man ut över världen är det mycket som hindrar kvinnors deltagande. Diskriminerande lagar. Patriarkala, kulturella och sociala normer. Hot mot kvinnoaktivister.
Våld, inte minst sexuellt våld (som Margot Wallström så framgångsrikt synliggjort och bekämpat under sina två år i FN). Fattigdom och korruption.
Det finns alltså många hinder som möter kvinnors aktiva deltagande och positiva påverkan på samhällsutveckling och framtid.
För att förändra måste våld mot kvinnor synliggöras på alla nivåer. Det handlar om våld i hemmet, sexuella övergrepp, hot och inskränkning av rättigheter.
Ännu ingen självklarhet
Jämställdhet mellan män och kvinnor måste förverkligas liksom att aktivt tillämpa FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna. Viktigt är också att kvinnor får stöd att organisera sig för att bli en strategisk kraft i samhället.
Det är nu en av Kvinna till Kvinnas viktigaste insatser i olika konfliktområden. När allt kommer omkring handlar det om kvinnors brist på makt i sina samhällen. Därför är jämställd makt en förutsättning för varaktig fred. En självklarhet som ännu inte är en självklarhet.